Saker kan vara påfrestande på olika vis. Sammantaget finns det mycket som kan göra en enkel bondkvinna mer än bara trött på ena ögat. 

Det finns vissa människor som gör en helt matt, eller hur? Som dränerar ens energi och kreativitet och liksom suger syret ur ens tillvaro. Värst just nu är en person som inte ens finns i min närhet. Han bor hundratals mil bort, har orange hud, skum frisyr och är en väldigt liten människa med alldeles för mycket makt. Ja, precis, jag pratar om galningen.
När Trump flyttade in i Vita Huset blev jag så himla trött. Trött på honom, på alla dårar han har samlat omkring sig och på att vara vuxen och behöva tänka på hur det ska bli i världen.
Få saker gör mig så matt som tanken på  att folk röstar fram en sådan här ledare och på allvar tror att det är en bra idé. Hur är det ens möjligt? Och så går man själv här uppe i den kalla nord och försöker producera bra mat och tänka på miljön. Medan USA lämnar både Parisavtal och WHO.

När man inte kan påverka världspolitiken får man nöja sig med att göra det bästa av sin egen situation. Det kan vara nog så krävande, i alla fall om man har tjurar som inte är som vanliga tjurar.

Vi flyttade djur idag och en av kandidaterna var alldeles omöjlig. Vägrade gå ett enda steg för egen maskin. Brydde sig noll om att resten av gruppen hoppade upp på vagnen och for iväg och inte ville han gå själv heller, helt fritt bort till Hangarn, när vi erbjöd det alternativet. Det slutade med att vi fick släpa honom i grimma över gården. Som om dagen inte var tillräckligt krävande med snöyra och halka.

Till sist hade vi i alla fall varenda djur på rätt plats och det betyder att vi snart hämta nya kalvar igen. Vi har även sopat vindväv Henny och jag och Danne har grejat med sista fixet på utbyggnaden. Märkligt ändå att man kan få mycket gjort, trots att man blir helt slut av bara tanken på en nyinstallerad amerikansk president.