Ett kanonår hittills gällande kalvarna men igår kom ett bakslag och vi miste en av dem. Alltid lika tråkigt förstås men en del av lantbrukarlivet.

Det har varit idel lätta kalvningar och bara några enstaka tillfällen där vi fått hjälpa till med diandet i början. En jättebra start på kalvningssäsongen med andra ord och vi har varit så glada.

Igår hittade vi dock en liten pälsboll som inte alls mådde bra. Vi vet inte vad det var för fel på honom, han har varit pigg och glad, ätit bra och inte utmärkt sig på något negativt sätt tidigare. Nu låg han plötsligt helt slö och kunde inte stå på benen.

Vi la honom i halm på foderbordet så han fick vara ifred, testade att mjölka ur mamman och sondade i honom små mål mat. Till vår glädje piggnade han faktiskt till litegrann under dagen.

Rocky hade vakt- och sällskapstjänst.

På kvällen låg han dessvärre död i halmen och vi får nog aldrig veta vad det var för fel. Väldigt tråkigt och oväntat just för att han varit så pigg innan. Skönt bara att det gick fort och inte blev en utdragen historia.

Kon som är mamma till honom är lugn och hade nog förstått hur det låg till innan vi gjorde det. De är ju smarta på det viset och accepterar naturens gång på ett annat sätt än vi människor. Hon går därför inte och råmar och letar honom tack och lov. Hon lever på ungefär som vanligt och hennes mjölk kommer att sina så småningom.

Bondelivets baksida.