Det kan verkligen behövas lite ledighet ibland. Särskilt om man har stort umgänge, bor med andra familjer och har ansvar för både egna och andras ungar hela tiden. Är det konstigt om man längtar bort en stund? Kanske tar sig några timmar, eller varför inte en halv dag, bara för sig själv? 

Jag skulle skrapa och halma hos damerna men hade vissa problem med en grind som inte gick att stänga riktigt. Några kor och kalvar var kvar inne på bädden men de vilade så lugnt att jag tog en chansning. Jag tänkte att om jag gör det jag ska snabbt och diskret kommer de inte att flytta sig. Kanske märker de inte ens att grinden är öppen?

Snabb är jag men diskret är väl inte precis mitt andranamn. Sedan hade jag inte räknat med att Kjellina var med i matchen. Jag trodde att hon var utestängd i hagen men hon dök som vanligt upp från ingenstans och uppviglade alla andra.

Ett helt gäng spatserade ut och tyckte att det var en ovanligt festlig fredag. De sträckte på benen och tog för sig av tältkvigornas mat, råmade kaxigt till de som fortfarande var instängda och levde life i största allmänhet.

Alla utom en gick lätt att få in igen när jag var klar. Den sista var helt omöjlig.

Kjellina.

Försök baxa iväg henne från en foderkrubba med generös spannmålsgiva den som kan.

Jag gjorde det enda vettiga och lät henne vara för med henne funkar varken hot eller mutor. Hon fick en ledig dag.

Under semestern från övriga kossor och råmade kalvar blev det både förtäring och aktivitet. Hon provsmakade kvigornas mat, hittade spannmålskorven med obegränsad mängd korn samt gick upp till stortjurarna och testade deras fodermix. Mellan varven strövade hon omkring och njöt, tog en tur i en beteshage och en sväng nere vid ensilageplattan.

Framåt eftermiddagen började hon känna ansvar och hemlängtan igen och hennes kalv ropade efter mjölk och mammamys. Hon var redo att återgå till vardagens bestyr och nu behövde vi bara öppna grinden.

Alla behöver egentid och en ledig dag ibland, även jobbiga kor tydligen.