Efter några dagars regn har de tittat upp på riktigt. De små, små groddarna på åkrarna. 

Vi är tyvärr inte klara med vårbruket än. Det har fallit mycket regn så vi fick göra uppehåll och det är fortfarande för blött för ett omtag. Aldrig kul med ett utdraget vårbruk. Det kommer nära inpå grässkörden och ger en sorts ketchupeffekt av saker som ska göras samtidig. Vårbruksförstaskörd kallas det, och det är ingen önskvärd arbetskombination kan jag lova.

Det som såddes första omgången har i alla fall kommit upp och om något är en syn för gudar så är det väl en spirande åker? Jag tycker att det är fantastiskt vackert.

Först skiftar det som en synvilla, sedan syns lite grönt i svackorna och rätt som det är ser man tydligt att kornet kikat upp när hela åkern plötsligt har skiftat färg.

Det är väl ganska rimligt förstås, att det kommer upp en gröda om man använder rätt utsäde, sår i lagom varm och näringsrik jord, samt låter naturen tillsätta lite vatten. Men ändå! Det är som ett mirakel varje gång tycker jag. Tusentals, miljoner små späda, ljusgröna bevis på att liv och hopp existerar.