Det blev rörigt

Oj,oj, vad dagarna går. Jag fastnade visst i vinkelvolten ett tag när saker ramlade på som ett Tetris. Nu kör vi nya tag och med nygamla rutiner ska det väl finnas hopp om livet igen. 

Vi har firat födelsedag och haft skyfall, Danne kör hem tusentals balar och planerar samtidigt för att flytta en väg. Jag flyger runt bland djuren och på något märkligt vis känns det som att jag får mindre gjort ju mer tid jag spenderar hemma. Inte hjälper det att vissa tjurar välter spånpallar och stökar till heller.

När de blir stressigt finns det några beprövade knep att ta till och nu är det dags för ett omtag märker jag. För mig funkar följande saker för att skapa ordning i kaos (förutom att låsa in tjurarna lite bättre):

Listor – att skriva ner allt som behöver göras så man får lite överblick. Det ger ofta ett större lugn eftersom det blir tydligare hur man ska prioritera. Man kan strukturera bättre och får se att det kanske inte är så rörigt som man först trodde.

Träna – för att det på riktigt tar hand om den stress som annars sätter sig i kroppen. Jag har påbörjat en träningsstreak igen efter att ha kommit av mig ordentlig under några veckor. Nu kör jag varje dag och det är enda sättet för mig . Inte mycket eller länge varje gång men det gör stor skillnad för både kropp och själ att bara ta en kvarts promenad eller något enkelt styrkepass dagligen.

Mat – hur man nu kan glömma att äta. Mat är något av det bästa och vikigaste jag vet, ändå kan det spåra ur ibland när det är mycket. Om jag tvingar mig att exempelvis äta frukost ordentligt varje morgon blir det mycket lättare att leva har jag märkt.

Städa – ute OCH inne. Tänk så mycket lättare det är att andas och tänka när det är rent omkring en. Jag älskar att ha det städat och fint, både i huset och ute på gården, men ändå har vi det ofta väldigt stökigt.

Så! Nu ska jag ägna lite dyrbar tid åt att faktiskt röja upp här inne, samt på skrivbordet där papperen ligger på hög just nu. Sedan ska jag gå ut till Henny och hjälpa henne med djuren och efter några timmar väntar möte och sjukhusjobb. Jag tror det kan bli en bra dag och jag ser fram emot veckan som kommer. Jag har inte glömt att jag har två sommarprat kvar att recensera, det ser jag också fram emot. De två sista i juni, varav ett var det allra bästa.

På återseende!