Som alla redan vet är Danne inte bara besatt av att dränera åkermark. Han har även en osund vana att gräva stora hål i gårdsplanen med jämna mellanrum. 

Den här gången var det en högst befogad grävning eftersom vi har ett nytt borrhål för vårt vatten. Själva ledningen mellan nya hålet och pumpen behövde dras och då fick grävaren komma fram.

Fokuset och ivern jag tycker mig se, samt frustrationen när något inte blir som det ska, talar dock för att det snart barkar iväg på riktigt igen. Sådär att han måste han larva iväg och gräva nya åkerdiken och lägga markrör någonstans också.

Bra blir det till slut och extra plus i kanten för att inga kablar eller andra ledningar gått av under arbetet.

Ett minus är att det blev en stor grav precis när man kommer upp på gårdsplanen. Ett slukhål för bilar om man är oförsiktig.

Det går att köra en annan väg men man vet ju hur det är när det är bråttom och går på rutin (läs, jag har själv varit en millimeter ifrån att köra ner i ett liknande hål vid ett annat tillfälle). Därför ställde jag ut en gul tvättkorg igårkväll som en varning till alla förare. Förvirrade morsor som jag själv och epaburen ungdom har ju lätt att glömma saker emellanåt tänkte jag. Fint va?

Förutom att jag är medberoende och möjliggörare när det gäller min mans gräveri har jag insett att min egen drog också har gjort entre för året. Blåbären är mogna. Och fina är de också, trots torkan.

Än så länge är jag inte så illa däran men snart är jag nog fast. Kommer stövla runt i skogen och krafsa efter bär varje ledig stund tills frysen inte går att stänga.

Tur att grävning och bärplockning åtminstone är bättre än knark!