Det finns få saker som är så härligt som att komma ut till en tömd och nyhalmad lösdriftshall med småtjurar som tycker att de fått ett helt nytt universum att leva i. 

Ströbäddarna växer sakta men säkert där de ligger, precis som de ska. Det är ju både en fråga om lagring rent utrymmesmässigt men också om att gödseln ska brinna och bli så bra näring som möjligt till markerna sedan.

Ganska länge kan man ha en gränsfallshög ströbädd men till slut måste man ändå tömma. Den här gången var det inte precis akut men bra att få det gjort innan tröskningen drar igång.

I förrgår, eller om det kanske var i söndags, gjorde Danne ett ryck medan jag och ungarna jobbade med annat. Det blev så fint och man är alltid så nöjd efteråt. Som att städa hemmet ordentligt när man haft stökigt och överbelamrat länge. Man kan liksom andas lättare och det är en fröjd att se resultatet.

Nytt strö i botten, torrhö den här gången, och så in med djur igen. Spännande när allt känns nytt men de vänjer sig ganska fort.

Sötnötterna.