Illamående, huvudvärk och en kropp som är fullständigt ur balans. Sådant tar ner en på jorden och gör en tacksam över hur oförskämt bra man mår alla andra dagar. Vilken ynnest att vara fysiskt frisk och vad vidrigt det är att må som en överkörd bäver. 

Det finns visst dagar då kroppen säger upp sig, mobilen försvinner och katterna verkar vara de enda som har koll på hur livet borde levas.

Hur många katter får plats i en kartong förresten? Svaret borde vara att det beror på hur stor kartongen är men det verkar faktiskt spela mindre roll. Hur liten låda man än lämnar framme finns där alltid minst två katter nästa gång man tittar i den.

Den här ryms det tre stycken om de tränger ihop sig men två är visst det optimala. Alldeles lagom mysigt tycker de.

Något som inte är mysigt är mitt mående för dagen. Jag vet inte vad som hände men jag drack två glas vin igår och blev så vansinnigt sjuk efteråt. Som om jag druckit två tunnor. Läkarsprit. Riktigt länge sedan jag mådde så dåligt av något skäl alls och jag önskade mig omväxlande vätskedropp och nödslakt hela morgonen.

Efter att ha startat om kroppen lite försiktigt med vatten och majskrokar samt Guds nåd och förlåtelse i Alnö kyrka började det räta till sig så sakteliga. Dagen har dock varit skakig och oproduktiv. Skött kalvarna morgon och kväll har jag gjort men inte mycket mer rent arbetsmässigt. Tur man har man och barn kan jag säga, de är oerhört praktiska att ha till hands emellanåt.

Sa jag att jag har tappat bort min telefon också? I kyrkan troligtvis. Mycket irriterande men det verkar lösa sig det med. En snäll assistent av något slag, som jag haffade på pastorsexpeditionens parkering, ska leta efter den i morgon och min systerdotter ska hämta den om den återfinns.

Nu är det dags att sova och ta nya tag i morgon. Kan omöjligt bli värre än idag, om jag inte kör av vägen eller drar på mig borrelia eller något.