För mycket eller för lite av något är aldrig bra, det är sedan gammalt. Det gäller att hitta balansen i tillvaron så saker och ting inte går överstyr. 

Eftersom Håkan och Danne klarade höstbruket så bra behövde jag kliva in och skapa lite kaos härom veckan. Danne hann ju köra klart all fastgödsel ner till minsta skithög och Håkan har plöjde och plöjde utan att köra fast en enda gång. Alltså behövde någon annan stå för ett haveri och det blev jag.

Titta på den här grinden.

Och titta nu…

Bara en liten ram kvar!

Jag skulle försöka vara snäll och undvika att strössla halm över elektrikerns bil en helt vanlig förmiddag. Därför vred jag tornet på strömaskinen åt ett helt annat håll än vanligt och körde sedan upp på foderbordet för att ströa åt tjurarna.

BRAK, sa det!

Tornet tog i grinden tvärs över foderbordet. Slet ner den mitt mellan traktorn och halmfräsen med en smäll så jag trodde att halva taket rasade in. Sedan hängde den i en liten vajertråd vid ena stolpen och var helt böjd.
Som genom något sorts mirakel klarade sig ekipaget riktigt bra. En elkontakt skadades när grinden drog med sig sladden från styrdosan och tornet fick några små bucklor högst upp. Men inget värre än att det kunde pillas tillrätta av en händig karl.

Att stolparna klarade sig är också förunderligt. Nu återstår ”bara” att försöka räta grinden, fiska upp en tyngd som sitter inne i en stolpe, byta eller skarva vajern och försöka montera ihop allting igen.

Här ligger den nu, den fina giljotingrinden som var så bra, och väntar på bättre tider.

Balans var det.