Alla har vi hört talas om vita, kränkta män och de flesta av oss känner några stycken också. Men bruna, kränkta kvigor är det faktiskt inte alla som har.  

Den här tjejen kände sig djupt förorättad härom dagen.

Vilken skymf, tyckte hon. Inlurad i en liten bur och dessutom fastspänd, bevars. Hur kan man bara behandla någon på detta vis? Noll respekt för köttproducerande boskap på det här stället!

Förnärmad eller inte, hon behövde komma upp i verkstolen.  Hennes klövar började mer och mer likna kälkmedar så Mikaela var snäll och ställde upp på en utryckning. Danne tog fram svärfars gamla egensvetsade verkstol och efter tre försök och några finter fick vi in henne till slut. Först visade hon sitt missnöje mycket tydligt men efter ett tag resignerade hon och ägnade oss inte en blick. Mycket sur men klövarna kunde verkas hyfsat enkelt när hon slutade streta emot.

Nu, ett par dagar senare är hon troligtvis ganska nöjd ändå. Fortfarande lite bitter och förorättad men två par nyverkade klövar är nog ganska skönt att ha. Kanske så uppskattat att hon till och med kan svälja förtreten om en vecka eller två.