Man blir lite kall när man kommer ut till djuren på morgonen och möts av en tom box. 

Visst händer det att djuren kommer lös ibland. De kan hoppa, ”krypa”, tränga sig igenom små utrymmen eller helt enkelt trava rakt ut för att man ha glömt att stänga en grind någonstans. Men det brukar alltid höras! Eftersom de är riktiga vanedjur blir de alltid lite uppspelta när något inte är som det ska så man hör alltid på råmandena om någon är ute och spankulerar där de inte hör hemma.

Den här gången var det tyst som i graven. Och ingen liten kalv någonstans. Man hinner tänka en hel del. Som att han kanske hade drunknat på lilla gödselplattan eller helt enkelt sprungit till skogs. Nu var lilla gödselplattan tömd och att en kalv springer till skogs helt själv är ganska ovanligt om de har andra djur omkring sig. Men ändå! Tankarna drar ju iväg!

Men rätt som det var hittade jag honom!

Inne hos tonårspojkarna, de halvstora tjurarna! Han hade nog varit där hela tiden och när han äntligen ville bli hittad la han sig i skrapgången där han syntes bra.

Åh vilken lättnad!

Tänk förresten, alla säger ju att tjurar är så elaka. De här grabbarna var i alla fall jättesnälla mot den lilla.
Men han ville bra gärna komma hem till sin box och få lite mjölk efter det där äventyret.