Nu har jag nyttjat tiden väl känner jag. Två av ungarna har tränat brottning och jag har gjort bokföringen för en hel månad. På plats i Sporthallen. Åh, vad skönt det känns. 

Det här kanske är ett vinnande koncept för mig? Pappersarbete på annan ort. Medan man ändå är i stan och väntar. Jag hade med mig pärmen och datorn, slog mig ner vid ett kafébord och köpte kaffe och en chokladboll. Sedan var det bara att logga in på kommunens gratisinternet och köra.

Vanligtvis brukar Danne skjutsa till träningarna och han är en sådan där engagerad sportförälder som klarar av att sitta där och titta i flera timmar. Jag blir antingen för rastlös eller för trött. Kan absolut inte sitta i lokalen två träningspass i sträck som det är på torsdagar.
Jag brukar passa på att handla eller skriva medan jag väntar, de få gånger jag sjutsar. Men nu blev det bokföring och allt känns genast lite lättare nu när det är gjort.

Jag tycker att det är så himla svårt att få till kontorstid hemma, trots att jag verkligen försöker. Det är alldeles för lätt att hitta på en massa annat och jag respekterar liksom inte pappersarbetet som jag borde. När jag känner att jag missköter det blir jag sur och arg. Jag klankar ner på mig själv och bestämmer mig för att jag ska bli hårdare i mina rutiner. Att jag med våld ska bryta in tid i mina dagar och att jag bara måste skärpa mig. Låter skitkul och inspirerande va? Nej, just det. Ungefär lika kul som våteksem.
Det där tvingandet späder bara på den motvilja jag redan har inför den här typen av arbete så varför inte prova ett annat sätt? Om det just nu är lite mer lustfyllt att bokföra på sporthallskaféet så gör jag väl det då. Det var faktiskt riktigt roligt ikväll om jag ska vara ärlig. Inga störande moment, inget dåligt samvete för att jag inte gjorde något annat istället (nej, jag har faktiskt inte dåligt samvete för att jag inte sitter och tittar på barnen när de tränar) och dessutom kunde jag tjuvlyssna lite på andra kafégäster, det var rätt spännande.