Bondebloggens julkalender: ”Visste du detta om svenskt lantbruk?”

Vi kör vidare på åkern och nu har vi kommit till momentet harvning. Mitt starkaste harvminne är när jag skulle harva riktigt snyggt ut mot kanterna på en åker och råkade fastna i världens största stubbe. Allt tog tvärstopp och hela draget på harven blev snett. Men det gick att köra med den, bara man höll vänstervarv hela tiden!

Harvningen görs efter plöjningen. Dagens stora traktorer kan dra riktigt breda harvar och det gör arbetet effektivt. Med en harv kör man på den plöjda åkern och slätar till den i flera steg. Harvpinnarna river upp och luckrar jorden och man harvar ner gödsel och drar till alla hål och ojämnheter.
Det är viktigt att skapa en slät åkeryta så man inte kör sönder maskiner när man ska så och skörda senare. Om man till exempel sår spannmål med vallinsådd har man fyra år eller mer framför sig när man ska köra på åkern. Då gäller det att man har lagt en riktigt bra grund med harven.

En harv liksom en plog kräver kunskap för att ställas in korrekt och man använder den på olika sätt i olika skeden av arbetet. Man måste även ha ett system för hur man kör för att täcka alla delar av åkern och inte köra en massa i onödan. Man kör alltså inte planlöst runt, runt i cirklar även om det kanske ser ut så ibland.

Ett manuellt odlingsmoment, som jag inte har någon bra bild på, och som för övrigt är en del av en normal lantbruksuppväxt, är stenplockning. Även detta kan göras maskinellt men ofta krävs handkraft, svett och en hel del pling i en eventuell stegräknare.

Plocka sten var det första man fick hjälpa till med på åkern som barn och det var väl ingen favoritsyssla direkt. Man plockar helt enkelt upp stenar som är för stora och som kan vara skadliga för maskinerna. Sedan bär man dem till något bra ställe där man kan dumpa dem.
Stora stenar får man ta med traktorn och jättestora stenar får man ta med grävmaskin eller dynamit!