Nu är det irreversibelt. Våren är här för att stanna och därmed basta. För när pappa anglar på öppen sjö blir det inga fler allvarliga bakslag. 

Långfredag och då ska man till sjön. Det är sedan gammalt och i år var visst inget undantag även om jag trodde det först. Oftast körs det skoter dit men nu när det har blivit vår ungefär tre gånger redan fick man ta till andra fordon.

Pappa och brorsan tog varsitt färdmedel så de slapp bära all packning.

I vanliga fall är det isfiske men nu var det nästan bara öppet vatten och pimpling från bryggan istället. Ett spö åkte ner i sjön när Rocky sprang förbi och min far fick fiska upp det igen med ett kastspö. Det var det napp som blev.

Anglingen gick det ännu sämre med även om de lyckades få ut några don på den sista isfläcken. Friskt vågat och så vidare.

Hemma är allt också på frammarsch, se bara på det här. Danne har slängt på dubbelmontagen och snart drar han fram harven också för en riktig vårbruksgenomgång.

Det är något med ett par karlben som sticker ut från under en traktor ändå, eller hur? 

Ett annat vårtecken att Håkan är inbokad med datum och allt. Jag tror det här blir tionde eller elfte året han kör vårbruk med oss och jag är så himla glad och tacksam för det. När man vet NÄR han kommer hit och inte bara ATT han kommer, ja då känns det verkligen som att vi gått in i rätt årstid.

Idag långfredag har vi jobbat på ganska lagom, i alla fall jag. I morgon är vi bjudna till min syster på påskfirande så då blir det mer intensivt om vi ska hinna. Jag ska kliva upp tidigt har jag tänkt, och kötta på för allt vad tygen håller innan det är dags att åka. Ett av alla vårtecken är ju att man vill göra så mycket hela tiden. Ljuset och de långa dagarna i kombination med all skit som tinar fram gör att det kliar i fingrarna att röja undan, skrapa rent och hålla efter. Sådant som man tror att man ska hinna men som kommer bort bland allt annat.