I serien om försäljningen av Sveaskog och frågorna har turen nu kommit till de stora skogsindustriföretagen. För den som vill få en bredare bild om hela utförsäljfrågan av Sveaskog gör man klokt i att läsa tidigare blogginlägg här samt gärna en debatt på Svenska Dagbladet med rubriken ”Dags för landsbygdens största reform på 150 år”.

Utförsäljningen av Sveaskog är inget nytt. Genom att sälja statliga Sveaskogs markinnehav i mindre marklotter kan man förstärka arbetstillfällen, företagande, självrespekt och samhällsservice på landsbygden. Det förbättrar landsbygdens självförsörjning och lokalbefolkningars möjlighet att bo kvar vilket sammantaget är bra för landet som helhet. Antingen är man för eller emot en sådan utveckling.

Som jag ser det  finns det två huvudsakliga anledningar till att inte skogsindustriföretagen, de affärspartners som vi levererar råvara till, än inte uttalat sig om utförsäljningen. Den ena är att man förefaller tro att statligt ägd skog är en bra modell eftersom det ger en jämn volym av virke även i framtiden. Det andra är att Sveaskog med statliga ägare erbjuder industrin, som också äger egen skog, utbytesmark för den mark de äger som har höga naturvärden. Sen tidigare har endast en promille av utbytesmarken har hamnat inom privatskogsbruket.  

Historiken är att Sveaskog är en statlig kvarleva från en tid då skogsmarken skulle generera råvara till de massapappersindustrier som staten ägde. Själva industridelen är sedan länge såld till olika aktiebolag för att plocka bort staten som aktör på en privat marknad där statlig närvaro av särskilda skäl inte kan anses vara nödvändig utan utgjorde en marknadsstörning. Detta borde naturligtvis gälla även råvarumarknaden, eller hur?

Det finns ett antal problemställningar som industrin nu tvingas att brottas med nuvarande tysta hållning.

• Sveaskog kommer inte fortsätta leverera enkelt virke som tidigare. Det räcker med att de tittar på åldersklassfördelningen i bolagets årsredovisning för att inse det. De sista träden äldre än 100 år på den produktiva skogsmarken är så att säga redan avverkade. Råvarukranen sinar.
• Den interna- och externa miljörörelsen ökar succesivt Sveaskogs areal av skyddade skog tills inget är kvar. Enda sättet att undvika att produktiv skogsmark försvinner för alltid är att sälja den så fort som möjligt till starka privata ägare. 
• Svekdebatten från lokalbefolkningen. Att gilla nuvarande situation med statligt ägande är att ogilla förändringens fördelar. Anser verkligen industrin att stort statligt ägande är viktigare än att skogsbrukare kan öka sina anläggningstillgångar, bredda sina företag, skapa en livskraftigare landsbygd, stärka äganderätten genom fler ägare, påverka urbaniseringen positivt, öka lokal BNP, borga för att vinsterna från skogsbruket stannar på landsbygden?

Jag tycker det vore ärligt av industrin att tala om, gärna i ett officiellt PM,  för oss som levererar stor del av råvaran var ni står i frågan. Är ni med oss eller emot oss? Ert beslut kommer påverka vårt handlande för lång tid framöver. Låt oss gemensamt driva frågan om försäljningen av Sveaskog, för allas bästa.