2023, första delen.

30 december, 2023

Nu är det inte så långt kvar på 2023, året som var tvunget att gå bra men som gick mest tvärtom…. Dåligt år eller inte så är det ännu ett år att lägga bakom sig, men på något sätt så känns det ändå som ett år som är extra skönt att lägga bakom sig. Vad hände då detta år? Här kommer en lite tillbakablick i tidsordning. Jag ska försöka locka ut det viktigaste, men missar kanske något och i värsta fall kommer jag ihåg helt fel. Här kommer ändå ett försök.

Vi börjar med de första sex månaderna i detta inlägg och så kommer den andra halvan av året i ett senare inlägg.

Januari

Årets uppstartsmånad var nog en ganska så typisk Januari. Det var ganska så snöfattigt, men ganska så kallt. Vädret lämpade sig bra för att få en hel del sysslor gjorda, både inne i verkstaden och ute. Service objekt efter service objekt flyttade in i verkstaden och blev färdiga. Ute utnyttjades den tjälade marken till att bland annat köra virke och att köra ut djupströbäddar. Vi också hejdå till våran äldsta och första Fendt som var den som fick oss in på det märket trotts att vi aldrig skulle köpa en sådan.

Valtran jobbade på i den frusna skogen med att köra ut granbarkborreträd.

En skinande och ovanligt ren verkstad hade vi i början av året.

Verkstaden fylldes snabbt med service objekt. En del helt vanliga rullande service..

och en del större grejor som ompackning av svivel på grävmaskinen.

Uttransport av djupströbädd till lämpliga spridningsplatser.

grönt och fint vete i slutet av Januari. Fortfarande fanns känsla av att detta kommer bli bra det här.

Februari

Februari började med att kalvningssäsongen tjuvstartade lite. Det var ju den där tjuren som rymde ut genom staketet fyra minuter efter utsläpp och som då på något konstigt sätt lyckades hinna med att skapa en avkomma. Kalvningssäsongen skulle egentligen börja i slutet av februari, men så här kan det bli ibland.. Kalvningssässongen drog sedan igång på riktigt 20 februari. Om jag kommer ihåg rätt så var februari en månad som inte var så kall utan det rörde sig upp och ner vi nollan. Kronhjortarna började komma på besök på rapsen och starten på ett lång och intensivt projekt innehållande bland annat skyddsjakt för att skydda rapsen startade. Den dyraste kvävegödningen vi någonsin köpt började att dyka upp på gården, den lastades av lite extra försiktig och behandlades som det guld vi gett för den…

Kvigan som lyckades fånga tjurens intresse de få minuter de var nära varandra..

Utgödsling inför (den planerade) starten av kalvningarna.

Direkt ut i fält med bäddarna på den frusna marken.

Dyraste gödningen jag någonsin lastat av. Ett kilo gödning kostade mer än vad ett kilo kväve gjorde för några år sedan (27% kväveinnehåll)

Nattgäster på rapsen i form av kronhjortar.

Den riktiga kalvningssäsongen drog igång.

Mars

Mars brukar kunna vara den månaden när allt sätter fart och det har hänt några gånger att vi börjat rulla med gödningen första mars, så var det inte i år. Istället för vår, fågelsång och värme så fick vi snö, iskallt och någons slags extravinter. Det var flera gånger tvåsiffriga minusgrader och riktig tjäle som spetsades med lite blöta förhållanden så gödningskörning i mars ställdes helt in. Rapsen frös ner ordentligt av det kalla vädret och tog nog en hel del stryk. Mars började med att våran nya traktor kom farandes till gården. Kalvningssäsongen rullade på bra under hela mars. Kronhjortarna häll oss vakna på nätterna i våra försöka att rädda den raps vi hade kvar, och det lyckades vi ändå bra med efter hårt slit. Vi kunde till slut avsluta månaden med 17 minusgrader och ett 5 – 10 cm snötäcke.

Istället för gödningsspridare satt sandspridaren på hela mars.

April

Månaden när allt satte fart i år. Värmen kom och det både torkade och tinade upp på fälten vilket innebar att vi kunde sätta fart på gödningskörningen. Vi hade ändå några kalla nätter som vi utnyttjade för att köra första svängen med gödning. Rapsen såg lite ledsen ut, men den mesta verkade leva och vi vågade tro på den. Även vetefälten såg tillräckligt trevliga ut för att det skulle tros på bra skörd. Det fortsatte att komma kalvar under hela april. Välten började rulla på vetet 22 april, då fortfarande med lite kalla nätter ibland. Sedan i slutet av april kom lite kallt och blött väder.

I väntan på att allt torkade upp hittades andra sysslor på. Just här kändes det som att det nog aldrig skulle torka upp på fälten igen.

Men sen gick det fort, pang så kom värme och vår.

Tjälen försvann och det började torka upp.

10 april kom vi igång med gödningen och med hjälp av nattfrosten kördes första svängen på rapsen.

12 april kunde vi sedan köra på rapsen en andra giva utan att behöva ha hjälp av nattfrost.

Vi fortsatte sedan med vetet och 17 april hade allt vårat vete fått sig en första giva.

Axanlag i vetet kunde börja synas med hjälp av förstorning.

Knopparna i höstrapsen började växa på sig.

Vetet började blygsamt att sträcka på sig.

Mer rapsbaggar, men inte bekämpningströskel

Maj

I början av maj var både våra beten och kor redo för betesläpp, så kosläpp blev lite av starten för maj. Sista eftersläntrarna kalvade och kalvningsäsongen kunde avslutas. Det vete som stått och stampat hela våren satte fart och växa och väste ifrån välten, då vågade vi inte välta längre utan de sista stenarna fick plockas upp istället för att vältas ner. Vi körde ytterligare en sväng kväve på höstvetet utan att då veta att det sista givan. Vi körde lite tidigare än vi önskade, men det var då endast lite regn i prognosen och året sommaren verkade bli väldigt torr. I slutet på maj fick vi problem med ögonsjuka kalvar, som fick tas in och behandlas. Växtskyddet satte fart och rapsen kunde blomma utan att ha behövt hjälp att försvara sig mot rapsbaggar. I maj så visade mycket på att det skulle bli ett väldigt torrt år och så startade ju sommaren.

Axanlaget stack iväg och risken för att fysiskt skada det vid vältning blev för stor.

Välten fick då lugna sig för året på vetet och snällt åka hem.

Ett fåtal rapsbaggar festade i rapsen, men inte tillräckligt många för att bekämpas.

Mer kväve till vete med hjälp av N-sensorn i mål att jämna ut det. Efter denna runda låge det i snitt 180 kg N/ha. Vädret bromsade sedan oss och vi la inget mer på vetet i år, skördepotentialen fanns helt enkelt inte där.

Sprutan kom igång med ogräs och tillväxtreglering.

Vi hittade kalvvar på bete med pink-eye i slutet av maj.

de fick tillfälligt komma in för behandling.

Maj avslutades med att skanna kväveupptag i höstvete.

Vi attackerade också en träda i tron att vi skulle kunna etablera något där i år.

Juni

Första sommarmånaden fortsatte i samma torra spår som maj slutade i och här någonstans så bestämde vi oss definitivt för att inte gödsla vetet mer. Grässkörden kom igång och vi plockade den lägsta hektarskörden vi någonsin har gjort, den sena våren och torrt på sena våren verkade ta hårt på gräset. Det blev en hel del gräskörning och överallt där vi var var resultatet ungefär detsamma. Under Juni kunde vi avnjuta 18,5 mm regn totalt. Det var mer än vad vissa fick, men vi skulle gärna fått lite till. Häsfoderskördandet kom igång i slutet av månaden. I mitten av juni så skickade vi sista tjurarna på slakt och med det blev de tomt på djur inne i lagårdarna.