Efter att ha varit ute på turné så var det nu dags att ge oss ut för att gödsla vårat egna vete och ständigt denna beslutsångest… Hur mycket ska man lägga och hur ska det fördelas? Jag vet inte om årets beslut var lättare än andra år eller inte, men lätt var det inte. Så här gjorde vi. Det jag skriver i detta inlägg gäller för våra fält med sorten Kask på.

Dags att köra

För att utnyttja N-sensors fulla potential med att fördela kvävet rätt så ville vi vänta så länge som möjligt med att köra, det vill säga tills precis innan axen spricker fram (och det var igår). Det gör vi för att fältvariationerna ska bli så tydliga som möjligt, för då blir det tydligare hur kvävet ska fördelas. Det är ju med så att ju längre man väntar desto mer hinner man se hur grödan beter sig och hur kväveleverenserna för året och fält ser ut. Ju närmare skörd man väntar desto lättare är det också att bedöma skördepotential, dels genom att kolla beståndet och väderprognosen. Sen är det aldrig enkelt att bedöma skördenivå, men ju längre vi väntar desto mer har vi att gå på. Skördenivån är hursomhelst avgörande att ta hänsyn till när man bestämmer slutgödsling av kväve. Så igår var det alltså dags att köra tyckte vi, även om det visade sig att det inte blev så mycket köra….

Hur körde vi då?

Innan vi fortsätter så nämner jag att givan som vi redan kört på samtliga fält är 150 kg N/ha.

Som vanligt så skannade vi nollrutor med N-sensorn och använde lite olika metoder för att komma fram till hur vi skulle göra.  Resultatet blev lite olika, men det finns en tydlig linje, det gödslades inte mycket. Efter att ha skannat flera nollrutor så kunde vi konstatera att vi hade markleverenser på 60-105 kg N/ha i dessa och detta gällde även på fält som vi brukar ha sämre leveranser på. Det ihop med våra bedömningar och tekniken hjälp gjorde att vi redan gödslat färdigt en stor del av våran areal med höstvete. Kvävet ska i alla fall räcka till den skörden vi bedömer att vi kan få på många fält, sen finns det ju andra begränsande faktorer, men som sagt var kvävet kommer nog inte vara det. Vi har nu bedömt våra fält att ha potential för 7-9,5 ton med individuell bedömning. Så färdig gödslat på en del fält, men på några av dem fälten som vi bedömde lite högre skördepotential på gödslade vi 15 kg N/ha (i form utav Kalksalpeter) i snitt med hjälp av sensorn. Den la då lite mer där grödan tagit upp lite mindre. Tur att vi hade så många nollrutor som vi kunde använda oss av för att bedöma detta, med endast några få nollrutor vet jag inte om vi hade vågat lite på resultatet. Jag ringde även rådgivaren Johan Lagerholm för att dubbelkolla om det var rimligt att inte gödsla en stor del av arealen och han bekräftade att det var så. Ska vi hålla på med precisionsodling så måste vi ju lite på det också helt enkelt… Så vi har nu sparat in en stor del Kalksalpeter som får stå i maskinhallen till nästa år, bra för både plånbok och miljö. Synd bara att man inte kan vänta med att betala den tills den används… Så så gjorde vi helt enkelt, gödslade väldigt sparsamt med hjälp av nollrutor och teknik. Rätt eller fel kan man kanske inte vara säker på, men det känns ganska så starkt som att vi gjort rätt….

Bilder från körningen:

Så med en snitt giva på 165 kg N på de mest gödslade fälten hoppas vi nu på en skörd på 9,5 ton/ha på vissa fält. Eller det är klart att vi hoppas på högre skörd, men 9,5 ton/ha är det vi realistiskt hoppas på för stunden.

Så tack till nollrutor och teknik för detta. Utan spaning, ingen aning som de säger…