Kollar djur och sköter vardagen

26 oktober, 2025

Nu kommer jag låta gnällig, men nu har jag tröttnat på sjukstuga det är riktigt segt. Tur ändå att det bara är hosta, feber samt magsjuka och inget värre. Hursomhelst så rullar det fortfarande bara på med att sköta dagliga rutiner, det där andra får vänta till arbetsstyrkan ökar.

25%

25 procents bemanning är det som fortfarande gäller, två semesterfirare och en som tar hand om sjuka barn. Det innebär att to-do-listan fortfarande går åt fel håll, det blir alltså fler grejor på den och inte färre. Inte så skönt för det psykiska, men man får väl helt enkelt lära sig att backa tillbaka och försöka vara nöjd med att det ”bara rullar på” just nu. Sköta familjen och djuren får nog ibland anses räcka som syssla. Tillsyn på djuren är det som just nu tar mest tid och samtidigt är det som är mest svårt att bedöma tidsåtgång på. Alla djur kan vara nära staketet, i en grupp och väl synliga, då går det fort. Eller så kan de vara långt borta, utspridda och gömma sig, då kan det ta jättelång tid. Det bästa är om man hinner kolla dem direkt på morgonen, då brukar de kunna vara i en grupp efter natten. Dröjer det däremot till senare på dagen ökar risken att de spridit ut sig. En grupp djur som kan ta en kvart att kolla kan istället ta två timmar om man har otur eller till och med ännu längre om man har mer otur. Så klurigt att bedöma tidsåtgång helt enkelt, men det måste få ta den tid det tar. Man kan ju inte fuska med tillsynen, det blir liksom inte bra för någon. Fast det ibland kan innebära lite stress i bröstet, det måste jag erkänna…

Att kolla djur kan vara en väldigt varierande arbetsuppgift på många sätt. Här är i alla fall hela gruppen samlad, kan ni se alla åtta?
Här var en sådan här ”det här kommer ta tid”-upplevelse. När jag letade efter djuren i en av våra hagar med besvärligt terräng och många gömställen så mötte jag efter ett tag en kviga som kom gående helt ensam. Det skapar en del tankar, särskilt eftersom att det förekommit en del externt stök i denna hagen. De resterande 14 djuren syntes inte till alls. Hursomhelst så efter 20 minuter hittade jag ytterligare 12 djur. Då fattades bara två, men det är ju tillräckligt. Efter ytterligare 50 minuters promenerande kunde jag hitta dem sista två och alla var då hittade. De stod precis där jag började leta ihop med den där kvigan som kommit gående.
Här är dem, Bakom enarna står en blyg Hereford…
Här är en ko som egentligen skulle gå i den gruppen, men på grund av externa oroligheter så hade den flytt in till grannarnas angränsande hage. Den fick då gå kvar hos dem djuren tills de hämtade hem dem, då passade jag på att ta hem henne. Tur att det gick att lösa smidigt tack vare sjysta grannar, tack för det!
Djuren inne är lättare att räkna.
Fast alla är inte helt i grupp inne heller. Några gillar att ta lite sovmorgon medans de andra äter frukost.
Djurkollen i fredags slutade härligt med att en synlig vattenläcka till djurens dricksvatten kunde upptäckas. Syns dåligt på bilden, men det sprutade så det syntes från bilen.
Väghållarna hade varit ute och röjt lite i vägkanten och då samtidigt gnagigt lite på slangen, synliga spår efter klingan. Lite retsamt att ingen kunna säga något och att det istället upptäcktes fredag klockan 17:00 med fortfarande fullt schema…

Extra syssla

Det börjar se ut så här på lite för mycket utav våra fält nu.. Vildsvinen verkar gå extra hårt fram i år.
Det innebär lite nattarbete på lediga stunder… Typiskt, men nödvändigt. Det som är extra jobbigt är att det är lite bökat 120 meter från mitt hus, jag får kanske sätta klockan var trettionde minut och kolla ut genom fönstret…..

Så går hela veckan, alla dagar och år…..

Tidigare inläggGräsfinalen avklarad