Bra och dåliga förhållanden samtidigt

Ett av höstens arbetsprojekt för oss brukar vara att få hem balarna från mulljorden vi brukar och ibland har det även blivit ett av vinterns arbetsprojekt. Nu gjorde i alla fall ett försök, det blev både lyckat och misslyckat på grund av förhållandena. 

Dessa sent skördade balar….

Det sista egna fodret vi brukar ta på året är det på våra mulljordar. Det är bra foder för våra dikor att äta nu på hösten när de precis kommit in och inte behöver så mycket energi. Dock så kan skördandet av detta bli spännande eftersom att bärigheten kan vara sisådär. Eftersom att själva skördandet blir spännande, så blir ihopkörningen av balarna ännu mera spännande. Det går sällan att utnyttja släpet utan man får bära balarna kors och tvärs med lastaren. Vi brukar lägga balar i fältkant och vänta på kallare grader som gör att vi kan åka på fälten. Ibland går det bra med släp och ibland inte. I höstas när vi skördade var det nätt och jämt att det gick att lyfta ihop dem med lastare. Så detta brukar helt klart vara en av hösten huvudvärkar. Nu i år satte vi lite extra press på oss själva genom att bestämma att detta skulle fodras upp innan jul och la därför lite mindre plast på balarna. Till historien hör nämligen också att det finns väldigt gott om sork och fågel som ger sig på balarna.

Skördandet skedde i slutet av september och det var ett fint dikofoder. Kollar man nog på bilden ser man redan hur fåglarna cirkulerar ovanför pressen och funderar på hur de kan ha sönder så många balar som möjligt…

 

Hoppas de gör nytta och tar sork i alla fall. Misstänker att grundproblemet är sorkarna. Fåglarna kommer för att ta sorkarna och passar på att ha balarna som bord och spaningsplatser…
Tyvärr redan gott om hål i balarna. Vet inte riktigt vem som är skyldig här, hål på sidan är lite skumt särskilt på fjärde balen från marken.

Bra och dåliga förhållanden

Vi är ju som sagt var lite beroende på att det går att åka på fälten med hjälp av minusgrader, synd bara att minusgrader kan innebära att väglaget kan vara halt.  Så var det idag, förhållandena på fälten var kanon. Bärigheten var mycket bättre än vad jag vågat räkna med när vi idag gjorde ett första försök. Inte ett spår på djupet blev det av lastmaskinen. Även om vi inte vågade lämna vägen med släpet. Däremot så var vägen jättehal på många håll, till och med så hal så att vi inte ville åka med full släp på den. Därför så blev det inga balar hemkörda, säkerheten för oss och andra går ändå i första hand. Vi lastade därför endast släpet och ställde kvar det i väntan på bättre väglag. Lite surt ändå att vi inte kan få hem fodret på grund av väglaget, den som har hand om vägen kan ju faktiskt sanda den…. Så kanonförutsättningar på fälten, men katastrofförutsättningar på vägen var det alltså idag och inga balar fick därför följa med hem…

Här har nu naturen hjälp oss så vi kan komma åt balarna.
Inte mer än spå på ytan blev det idag.
Så det gick bra att bära balarna. Även om det bara fick bli en i taget. Släpet fick stå kvar på vägen.
En bal till…
Fullt släp.
Bitvis härlig isgata i kombination med kuperar, krokig väg fick oss att inse att det var dumt att utmana ödet…
Så släpet parkerades i väntan på bättre väglag.

 

Dikorna får alltså vänta lite till på sitt innan-jul-foder, men de verkar inte missnöjda för det…