Halm från halmlagret, kviga på sniskan och ett lass slakt

Sista dagarna har gått en del i djurens tecken och det som inte direkt har handlat om dem har indirekt handlat om dem. Halmen går åt och måste fyllas på, extra hjälp till djur som behövs och slaktkorna har nu fått åka iväg.

Halm

Eftersom vi har djur på djupströbädd så ingår det ju i veckorutinerna att ströa åt dem och då går det åt halm. Det har nu gått åt cirka 56 balar i veckan åt djuren. Det är uppdelat på två gånger så 28 balar ber gång (ungefär) har det nu gått åt. Fram tills nu så har vi tagit utav det lilla halmlager vi inte fick plats med under tak. Dessa balar lagrades istället ute direkt i anslutning till ena lagården. Resten av balarna som fick plats under tak lagras i den maskinhall vi hyr utav en granne cirka 2,5 km iväg. Detta innebär ju att för att ha något att ströa med så måste vi hämta balar där och nu i veckan körde vi hem de första två lassen. Det blir tyvärr en liten resa för att köra hem balarna, men det är vår bästa lösning för stunden. Jämför man sedan fyrkantsbalar som legat ute mot sådana som legat inne så går det bra mycket bättre att få dem inomhuslagradade genom strömaskinen. Där tjänar vi in den tiden det tar att köra hem dem kontra om vi haft dem ute.

Innan vi började hämta hem balarna så monterade vi på stöttorna på storbalssläpet.
Carro i full fart med att montera stöttor.
Muttermaskin och lite styrka i händer och fingrar är allt som krävs för att montera dit stöttorna. Det är ungefär en timmes jobb för två personer.
Halmlagret öppnat och första balarna redo att hämtas.
Lastas på släpet för hemkärning. 36 balar per lass.
Avlastning där de ska användas.
Inte den snyggaste stapeln, men de ska snart vara slut. Det viktiga för att det ska flyta på bra när man lastar dem i strömaskinen och tar bort snörena är att de är stjälpta. Det innebär att snörena går runt horisontellt på balarna. Då fastnar inga snören eller knutar på undersidan. Sen blir inget vatten stående där snörena skär in i balen och fryser. Gör det det så blir det kanon jobbigt att ta bort snörena.

Kviga på sniskan

Det händer alltid saker när man har djur, så är det bara och vårat ansvar är att ta hand om dem. Häromdagen hände något som inte brukar hända så ofta, men som ändå händer. En kviga hade lagt sig och råkat hamna för mycket på rygg i en svacka mot en vägg, så hon kom inte upp av sig självt.  Helt frisk och i gott skick, men kunde inte resa sig. Hon behövde alltså hjälp för att resa sig. Vi grävde först ner i djupströbädden så det skulle luta åt rätt håll och sedan drog vi försiktigt i henne så hon hamnade i ett bättre läge. Sen så vips var hon uppe. En snabb och lyckat operation och kvigan mådde snabbt bra igen.

Där hade hon fastnat mot väggen. Hon ser nog kanske lite död ut på bilden, men är fullt levande.
Bort med mer bädd. Det blir lite grisigt i bädden när man gräver i den, men det är så det är..
Sen vips så var hon uppe. Här med ett lila armband runt ena frambenet. Det var den stropp vi drog med och den lossnade snabbt efter kortet.

Slakt

Så var det dags för dem kor som nu gjort sitt att få åka iväg på slakt. Det handlar om kor som av olika anledningar blivit tvungna att gallras ut. Några av dem hade slidframfall eller tendens till det i våras och plockas därför bort. En på grund av dåligt lynne efter att ha gjort utfall mot människa vid skötsel. Någon på grund utav dåligt juver. Två unga fick tyvärr åka efter att de diade på andra. Detta trotts att vi försökt allt för att få dem att sluta så gick det inte. Så det blev ett gäng utslagskor på 16 stycken som den här gången fick åka iväg. I ärlighetens namn är det inte alltid så lätt att skicka iväg kor, men det är ju en del utav det hela helt enkelt.

Förberedelser för att allt ska gå så snabbt och smidigt som möjligt utan stress för djuren.

Första gruppen på bilen.

 

Nu laddar vi inför en fullspäckad vecka. Det är mycket möten den här veckan, men en del praktiska grejor ska vi nog hinna med.