Början på juni har dominerats utav vallskördande för oss, men det händer även en del annat. Här kommer en liten rapportering om vad vi sysslar med när vi inte skördar vall.

Slakt

Våra slakttjurar växer och vartefter de blir slaktmogna får de åka iväg till slakteriet. I måndags klockan 06:00 var det dags för ett litet gäng att åka. Det är inte så krångligt Christin plockar ut och anmäler djuren och sedan lastar och skickar vi iväg dem. Vi sorterar ut tjurarna när det är dags för dem att åka. De får alltså gå i sina vanliga grupper ända fram tills det är dags att kliva på slaktbilen. Det blir lugnast för tjurarna, istället för att innan blanda ihop djur från lika grupper. Då finns risken för att både det ena och det andra sker när de ska hitta sin nya rang i gruppen. När de får gå direkt upp på slaktbilen blir det inte tillfälle för detta och att blanda ihop djur från olika grupper brukar fungera bäst när samtidigt miljöombyte sker. Detta tycker i alla fall vi fungerar bäst för oss. Hursomhelst så åkte detta gäng iväg och slaktvikten på dessa herrar landade på 374 kg/tjur i snitt. Inte jättetunga, men helt klart färdiga.

Svamp

Vetet växer och jag måste nog påstå att jag tycker att det ser bra ut, nu gäller det bara att skydda det fram till skörd mot skörde- och kvalitetssänkande faktorer. En av faktorerna som kan ha påverkan på båda dessa gällande både strå och kärna är svampangrepp. Vi närmar oss nu skörd och vi har haft en ganska så bra svampväde- Trotts utebliven nederbörd har det ändå varit fuktigt, särskilt ute på fälten, och temperaturen har varit gynnsam för svampinfektion och sporbildning. Därför så var det inte så svårt att ta beslut i år om att köra en axgångsbehandling för att skydda vetet mot svamp. Frågan var bara när vi skulle köra, det ska tajmas in när det är optimalt för grödan, bra väder och vi har tid. Hela flaggbladet ska vara framme när vi kör så vi får bra effekt och täckning. Det kluriga är att alla veteskott inte utvecklas precis likadant, så vi får invänta dem senare sidoskotten och då har redan några skott börjat att spricka upp och axen att titta fram. Hursomhelst så gick utvecklingen ganska så fort och vi började förra torsdagen i vårat tidigaste vete. Det blev sedan ett litet avbrott i väntan på att resten vetet skulle utvecklas, men nu är vi igång och kör när det går och går allt som det ska kan vi nog bli klara med de sista hektaren imorgon. Vi har även haft med tillväxtreglering i sprutan. Det vi har kört varit Camposan, Elatus plus och Orius. Nu är däremot halva axen framme och då tappar tillväxtregleringen effekt så sista hektaren kommer nog att köras endast med svamp.

Kväve

Tillbaka till den ständiga frågan om kväve och hur och om det ska gödslas något mer. Vi gick ju nyligen i mål med våran kvävekompletteringsrunda med hjälp av N-sensorn, men det händer hela tiden grejor på fälten så det gäller att hänga med och se vad som händer. Vi har haft några frågetecken angående några fält huruvida de ska få lite mer kväve eller inte. I helgen gjorde vi några nedslag för att kolla läget. Till vår hjälp hade vi AT-farm, N-tester samt våra egna ögon och erfarenheter. Vi kom fram till att vi just nu inte behöver gödsla mer kväve. Det som kanske kan vara aktuellt är en proteingödsling på några fält om skördepotentialen skulle vara väldigt hög, men det har vi på oss minst till blomningen att göra så vi väntar med det.

Balar hem

Efter att nu i ett tag haft dåligt samvete för våra balar sedan förra året som legat kvar i fältkant så har nu det börjat lösas. Efter att de som brukar köra våra balar ändrat fokus på sin verksamhet så har vi nu stått utan hjälp från lastbil ett tag, men för någon vecka sedan fick vi tag på en som kunde åta sig uppdraget, Joakim Skullman. Igår dök han upp och började köra balar för fullt. Det gjorde att nästan hela vårat detta problem löste sig på en dag. Nästan alla balar som låg kvar kom hem och de som blev kvar får han ta med sig när han kör hem årets förstaskörd. Återigen skönt med duktigt folk som löser problemen. Det var bara att visa vart balarna var och vart de skulle så löste sig allt, även om det inte var direkt motorväg till dessa fält. Skönt att äntligen få hem balarna. Vi brukar göra lite olika, ibland lejer vi in lastbil och ibland kör vi själva. Det brukar bero mest på hur mycket tid vi har och nu har vi inte särskilt mycket extra tid, så där vi kan få smidiga lösningar tar vi dem.

Nu sätter vi punkt för detta inlägg och avslutar med en bild som skvallrar lite om vad jag ska göra imorgon när jag är klart med allt annat jag ska göra.