Kalvningsäsongen pågår för fullt hos oss och vi har ungefär kommit 33 % in i kalvningarna gällande kor som har kalvat. Kalvningsäsongen är för det mesta en trevlig tid, men det finns också risker för bakslag. Här kommer lite ofiltrerat från senaste tiden.

Hopp

I lördags morse var jag i familjeläge hemma när telefonen ringde och jag blev inkallad i kalvningstjänst. Det jag då fick höra var att det var en ko som börjat kalva, men inte riktigt kommit igång och att det luktade illa om henne. Den illa lukten misstänktes komma från en död kalv i henne. Så jag byte läge mentalt från mysfrukost till att åka och eventuellt dra ut en rutten kalv i delar från en ko. Det är inte helt lätt mentalt och ingen mysig känsla, men som ansvarig över djur har man ju helt enkelt inget annat val än att göra det som krävs. Som sagt var så begav jag mig mot lagården med halvtungt sinne inställd på en tråkig händelse. Väl där så började jag känna efter hur läget var i kon och då svängde det ganska så snabbt mental. För där inne fanns en kalv som låg helt intakt i rätt läge och var på väg ut. Kon satte igång att krysta jättefint, men väl där hjälpte vi henne lite och några minuter senare var en pigg frisk kalv ute. När det går så här bra fast man tror något annat så är det en riktigt skön känsla.

Förtvivlan

Sen så kan det ju vara gånger som det inte alls går så bra. Igår hade vi ett sådant exempel. Det var en ko som börjat fint, men inget hände. Så insats behövdes utan tvekan. Väl igång så kändes det som att hon hade två kalvar i sig. En som låg åt fel håll som var på väg ut och en som låg åt rätt håll lite längre in, men som låste den andra från att komma ut. Det kände väldig konstigt allting och trotts att den andra trycktes tillbaka för att ge plats åt den första, så följde den alltid med ut. Till slut så fick vi ge upp för kons skull. Att kalvarna var döda insåg vi tidigt och insatsen vi gjorde var för att rädda kon, men tyvärr så gick inte det och vi var tvungna att avliva henne. En väldigt tråkig känsla på många sätt, men det är inte mycket att göra och tyvärr sånt som händer när man jobbar med djur. Efter att allt var klart petade vi fram kalvarna som då visade sig vara endast en kalv, men som var missbildad. Ryggraden var vinklad 180 grader och stel, så både huvud och rumpa kom samtidigt. Det var även så att kalvens inälvor inte var i kalven utan hade utvecklats utanpå kalven. Det var därför allt kändes så konstigt och räddningsaktionen var helt enkelt omöjlig.

Otur

Vi har än så länge i år förlorat två kalvar och förutom denna som jag beskrev här så var det ytterligare en som föddes död på grund utav missbildning. Båda dessa skickades på obduktion och diverse teorier hann dyka upp hos oss. Det värsta scenariot som dök upp i våra huvuden var att detta kunde vara en biverkning utav den vaccination som mot blåtunga som vi gjort. Det verkar som tur var ändå varit endast en skräckteori. Det verkar som att dessa missbildningar inte hör ihop med varandra, den ena kan eventuellt vara på grund utav Schmallenbergvirus och den andra var nog bara helt enkelt otur. Vi får se om vi får veta mer men så här ser läget ut nu. Vi gör vad vi kan och får nu fokusera framåt helt enkelt.

Vi avslutar detta kalvtema med några bilder på kalvar:

Sen så får några bilder på växtodling avsluta som en liten lägesrapport helt enkelt.

Det var det för idag.