Så var det dags för ett kväveinlägg igen. Vi börjar med att vi nu gödslat de fält som fått stryk under vinter, sen fortsätter vi med gödsling utav rapsen. Vi har även börjat på runda två på vetet, men det tar vi i ett annat inlägg.

Gödsling utav det dåliga vetet

När jag skriver det dåliga vetet så är det i vårat fall Chevignonvetet jag menar, det andra vetet ser bra ut (eller i alla fall inte dåligt). Att få ett dåligt vete efter vintern är så mycket svårare än att få ett bra vete. Det blir en hel del frågeställningar som man måste försöka svara på och ta beslut i. En av dem är det här med gödslingen. Vi har väntat så länge vi kunde med att gödsla det dåliga vetet. Mest för att se hur det beter sig, hur mycket som återhämtar sig och utav det som återhämtar sig hur mycket det återhämtar sig. En del av det som vi för några dagar dömde ut har faktiskt smått börjat repa sig. Det kommer absolut inte ske något mirakel och bli kanon, men det kan i alla fall bli något. Så därför tog vi beslut att gödsla även de sämre fälten. Frågan om hur vi skulle gödsla har också vänts några gånger, varierad giva eller inte och i sådana fall hur ska den varieras? Vi landade ändå i att köra en rak giva den här gången med undantag där vetet var som sämst, där kördes ingenting. Givan vi valde att lägga oss på var 67,5 kg N/ha. Det är en giva som ihop med för tillfället uppskattad mineralisering i marken ska ge 3-4 ton vete per hektar och det är nog inte helt orimligt att tro att det gör det. Så en grundgiva nu som fick bli rak, så får vi se hur vi gör framåt. Det är inte omöjligt att det blir en varierad giva nästa gång baserad på någon satelittjänst.

Gödsling på rapsen

Rapsen är helt klart roligare att hantera än det dåliga vetet, för även om rapsen kan dö fram tills dagen man tröskar den så ser den helt klart ut att ha potential än så länge. Vi har haft raps som sett finare ut så här års med dåligt skörd och raps som sett sämre ut så här års med bra skörd, så än så länge ser det bra ut. Eftersom vi tror på den så får vi hantera den därefter och därför så tyckte vi nu att det var ett bra tillfälle att lägga ut resten av vårgivan kväve. Mängden är svår som vanligt tycker jag, hur vi än mäter och grejar så tycker jag att vi kommer fram till att 150 kg N/ha är en bra vårgiva och så var det även i år. Vi vägde faktiskt inte rapsen i höstas så den här gången hade vi ingen vägning att luta oss mot, men en uppskattning med ögat och med hjälp av satelitbilder från oktober förra året ihop med uppskattning om skördebild så hamnade vi på 150 kg N/ha i år. Jag använder mig av Atfarm för att bedöma rapsen kväveupptag på hösten. Det fungerar lika bra som N-sensorn enligt det jag provat, förutsatt att det finns satellitbilder. Sen så använder jag Yaras Rapskalkylator för att få fram givan. I vårat fall blev kväveupptaget 70 kg N/ha i höstas, uppskattad mineralisering normal – 30 kg N/ha och en skörd på mellan 4 500 och 5 000 kg/ha. Då hamnade vi på cirka 150 kg N/ha. Sen så ska det ju spridas ut där det behövs också och då gjorde jag en styrfil i Atfarm baserad på ett foto i oktober. Eftersom att vi redan kört 80 kg N/ha i vår så ställde jag snittgivan till 70 kg N/ha och lät den gå plus minus 20 kg N/ha, så mellan 50 och 90 kg N/ha hamnade denna givan på. Jag upplever att vi får högre skörd när vi gödslar sista delen av huvudgivan med hjälp utav styrfil. Kvävet hamnar där det gör störst nytta och bidrar med skördeökning är min uppfattning.

Bakom kulisserna.