Växtskyddat vetet

Växtskydd är en återkommande insats för oss och så även i år. Först ut att få sig växtskydd i år var höstvetet och från och med i förmiddags är vi nu i mål med första omgången på vetet. Nytt för i år var att det var jag som skötte utförandet.

Dags att skydda grödan

Så var det som sagt var dags att ge höstvetet lite kemiskt skydd mot diverse skördenedsättande hot. Det skulle ju vara bra synd om vi inte tog hand om den skördepotential vi har. Odla ogräs, liggsäd eller svamp är inte något vi har för avsikt att göra. Nu efter det härliga regn vi fått kändes det som att vi fått riktigt bra förutsättningar att inte bara lyckas med skörden utan också med att utföra kemiskt växtskydd. Det är ju inte bara grödan som trivs i sådana här förhållanden, ogräsen trivs med och en hel del satte fart att växa nu. Så innan det tar över och snor alldeles för mycket näring var det helt enkelt dags.

Vad körde vi?

Det är inte alltid helt lätt att göra en strategi när det gäller kem, det finns mycket om och med… Nu landade vi i alla fall i två olika blandningar, en för Chevignon och en för Kask. I Chevignon körde vi mot örtogräs, mot gulrost och tillväxtreglering. Preparaten var Duplosan D, Quelex, Orius, och Stabilan (och Väto). I Kask körde vi även mot gräsogräs och där var preparaten Duplosan D, Gullviks Prima, Stabilan och Orius (och PG26n). I chevignon var det självklart att vi skulle tillväxtreglera, men i kasken var vi lite mer tveksamma. Den är ju inte riktigt lika sugen på att lägga sig, men vi kom sen fram till att det var en bra försäkring och risken med liggsäd trumfade andra alternativ där köpare kanske vill betala mer för ej tillväxtreglerad vara.

Premiär som sprutförare

Så till den stora frågan hur var det att köra sprutan första gången 35 år gammal…. Jag har ju ändå haft sprutcertifikat sedan jag gick i gymansiet… Första kan vi ju reda ut varför det har dröjt så länge och här har argumentet varit att man ska slita på en generation i taget. I många fall tycker jag kanske inte att det är det bästa uttrycket, men just när det kommer till det här med kem så tycker jag det är bra. Det är ju trotts allt inte hallonsaft man håller på med och kan man hålla sig lite undan i ung fertil ålder kan det ju vara bra. Även om man har väldigt bra skydd och naturligtvis gör som man ska så finns det ju risker.. Så har tankarna varit här i alla fall, men nu har jag också kommit igång. Det kan tilläggas också att det kanske inte var så dumt i mitt fall att vänta lite så min tankar fått mogna lite kring det här med odödlig och hur farligt kan något som är tillåtet i Sverige vara… Hursomhelst så har jag nu sprutat mina första 310 hektar. Som med allt nytt så var det lite ovant och nervöst i början, men det gick fort att komma in i det ändå. Desto mer erfarenhet man får desto mer erfaren blir man, svårare än så är det ju inte..

Fyllnadsplats
Utsikt från cockpit. Skönt med så mycket teknik som hjälper en. Det gör att man kan fokusera mer på rätt saker och inte vara koncentrera sig på till exempel framförandet och av- och påslag.
Fina kvällar.
Redo för ännu en spruta.
Kollar man noga ser man snärjmåran som försöker gömma sig bekom vetet.
70 liter vätska per hektar gör att man kommer en bit på en spruta. Fläksprutan har sina fördelar..
Spännande meny på den här. Jag ökade till max för att få så ”rolig” körning som möjligt, men det hjälpte inte…..
Utsikten bakåt.

Skönt nu att kunna lägga fösta omgången växtskydd i vetet bakom sig. Tur med att vi hade en lyckad höstbekämpning mot ogräs så vi inte behövt stressa ut får det har inte varit helt lätt att hitta bra tillfällen förens nu. I nollrutorna från hösten har verkligen ogräset tagit över. Nu ska jag vila huvudet lite efter att bara haft gram, lite och meter per sekund i huvudet några dagar.