Det här med vita kalvar alltså. Jag tycker ofta att de ser bra taniga och beniga ut. Lite för veka och väna. Som att de är mycket sämre rustade för livet än de bruna och svarta.
Jag har ingen som helst fakta eller statistik på det utan det är bara en känsla jag har. Jag tycker oftast inte att de tillhör de finaste heller men som med allt annat finns det ju undantag!

Keno är ett sådant. Han är så jättesöt att man börjar prata bäbisspråk bara man tänker på honom. 

Det är Linnea som har döpt honom och han heter Keno för att han var den enda som höll sig lugn när de andra skuttade runt i boxen första kvällen. ”Ta det lite Keno”, liksom. Från spelreklamen med Gotlandsgubbarna som har vunnit pengar och kan ta det lugnt hela dagarna.
Ni fattar.

Han är i alla fall helvit med någon enstaka svart fläck. Och prickiga öron!