Både gallring och skotning har kommit igång ordentligt och det ser mycket bra ut. I de här bestånden som gallras har min far stamkvistat en hel del tall och det är ju dessa stammar som vi prioriterat när vi stämplat gallringen. Och nu börjar vi se resultatet, även om det långt ifrån är klart. De stamkvistade tallarna får utrymme att växa och förhoppningsvis bli stora furor med absolut högsta kvalitet.

Claes, som kör den beståndsgående skördaren, visade vilka verktyg han har när han skördar. Han har traktdirektivet och karta på en stor skärm i hytten. På kartan ser han också fuktighetsförhållanden, så han kan välja att köra där marken är fast. Han ser också alla kulturmarkeringar och andra viktiga punkter att ta hänsyn till. Vidare så loggar han sina skotarvägar så att skotaren vet var han ska köra för att plocka upp allt virke. I och med att skördaren är beståndsgående så kör han även vägar, sekundärstråk,  där skotaren inte kommer att gå. Skotaren behöver lite bredare vägar och genom att köra sekundärstråk och lyfta fram virket kan avståndet hållas stort mellan stickvägarna, uppemot 28-30 meter. Hade vi använt oss av stickvägsgående skördare hade vi fått räkna med runt 20 meter mellan stickvägarna. Det här är första gången vi använder oss av beståndsgående skördare och vi får utvärdera det när vi är klara, det finns många olika åsikter kring vad som är bäst, har jag förstått.

Bosse och jag har inte bara sprungit runt och tittat på när andra jobbat, vi har fällt en massa granbarkborre skadade granar. Vi tog nog ned runt 40 stycken i varierande skick. Några, eller rätt många, var nog uppåt 30 meter höga och det dånar fint när de rasar. Fällningen gick bra, även om det blåste rejält en av dagarna. Det var en gran som vinden tog och vred ca 2 meter åt sidan, men det fanns utrymme för den att ramla så det gick bra.

Den kanske finaste granen fällde vi allra sist. Den var säkert drygt 30 meter hög och helt cylindrisk. 9 meter upp i granen sågade vi ur två trissor som var 36 cm i diameter. Det är inte dåligt 9 meter upp i granen!

Vi fick även vara med om en lite ovanlig sak, för oss i alla fall. Vi hade ett par stora tallar som blåst ned som vi passade på att kapa upp till timmerstockar. Det var ett par rotvältor som vi kapade och som vi förutsåg så slog båda igen efter kapning. Den ena mycket långsamt och mäktigt, det är stora krafter inblandade.

Krafter vi aldrig känner