Ronja, en vallhund i skotaren
Nu är vi i Bergslagen igen och vi har ägnat en del av dagen att gå igenom våra gallringar, som för övrigt börjar bli klara. 20 hektar blir det och det är mycket med våra mått mätt. Jag nämnde väl tidigare att det är första gången vi använder oss av beståndsgående skördare och för våra gallringar vi gjort nu i vinter har det varit perfekt. De mindre maskinerna tillsammans med Claes och Mattias mycket kompetenta och varsamma framfart i skogen (inga skador på varken träd eller mark) gör att vi är mycket nöjda. Nästan allt har vi stämplat och själva stämplingen gick också smidigt, tack vare att vi inte märkte ut några vägar, så det får bli modellen framöver. Den första och andra bilden nedan är från ett bestånd som min far brukar nämna som ett av de finaste på skogen. Tallarna är fina och många är stamkvistade. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen av beståndet nu när de fina tallarna får utrymme att växa till sig. Några fler bilder nedan:
Mattias i skotaren har haft med sin hund, Ronja, med när vi träffat honom i skogen. Ronja är 8 månader och är en Australian shepherd. Det var nog tur att Mattias höll hårt i henne, annars hade hon fått följa med oss hem, hon var så glad och fin.
Vi har nog legat lite efter med våra gallringar men nu tar vi ett stort steg framåt och det är skönt. Vad som också känns bra är att det här konceptet med att stämpla själv utan att dra några stickvägar och låta Jonas, vår inköpare i detta fall, dra basvägarna och sedan nyttja beståndsgående maskiner har fungerat så pass bra att det känns som ganska enkelt att fortsätta på samma spår nästa vinter och då kanske vi är helt ikapp med alla gallringar. Ja, vi får se men det lutar åt att vi planerar för gallring även nästa vinter. Men såklart, det är många faktorer som påverkar detta beslut. Man har väder, konjunktur och 14 andra saker att ta hänsyn till, men vi kan alltid planera.
På hygget intill gallringen har vi en granne som vi hjälper med avverkning och beskogning. Det är ett mindre hygge som ligger bredvid oss och det är ganska enkelt för oss att hjälpa ägaren, som inte riktigt har bark under naglarna på samma sätt som vi har. Nu hade det blåst ned ett par vindfällen på hennes mark så vi passade på att kapa upp dem så får vi bort dem när vi ändå har skotare och timmerbilar i närheten.
Och senare på eftermiddagen när vi hade påbörjat en röjning, jag och Bosse, så började det snöa lite lätt. Det blir ju lite vackrare och ljusare med lite snö.
Nu får gärna bli lite kallare också för snart börjar vår slutavverkning och då blir maskinerna större och tyngre.