Hållbart skogsbruk del 5 – Skapa starka skogar

februari 2, 2020

Det här är den femte delen om hur jag ser på ett hållbart skogsbruk. De tidigare inläggen hittar ni här: Del ett, del två, del tre och del fyra.

Den här femte delen handlar om att skapa starka skogar och minska riskerna i skogen. Riskerna för vad, kanske ni undrar? Jo, risken för att skogen på något sätt far illa eller dör och tyvärr finns det många sätt detta kan ske, det vet alla skogsägare. Inte minst de senaste åren har torka, skogsbränder och granbarkborrar visat att det finns flera risker att jobba med. Vi har även sett skräckexempel på hur det kan se ut om det går riktigt illa med skadeinsekter, jag tänker främst på de stora områden i Tjeckien, Tyskland och Österrike som har fått hela skogsområden att dö i angrepp från granbarkborrar och i Kanada har miljontals hektar dött på grund av insektsangrepp. Så de här hoten är allvarliga och reella men det finns en del saker man kan göra för att minska riskerna och så här tänker vi kring det.

Storm. Blåser det riktigt hårt, jag då faller även de starkaste skogarna, det visade inte minst Gudrun 2005. Men blåser det mindre så finns det en del saker man kan göra för att minska risken för vindfällen. Just styrka mot storm har min far som högsta prioritet vid skogsskötsel så han har tänkt mycket på detta och det vi gör är att planera hyggeskanterna, dvs lämna inga hyggen mot väster/sydväst (det är där de flesta stormar kommer), undvik hyggeskanter i fuktig mark, gallra gran senast vid 20 meters höjd (vi siktar på att gallra gran endast en gång där det är möjligt), undvik röta så mycket det går (rötdrabbade granar ramlar först i vinden) och odla blandskog, ett inslag av tall och björk har visat sig ge starkare skogar mot storm.

En annan metod vid föryngring är att ta fram en gata i skogen där gatans syfte är att stärka en blivande kant mot stormar. Skapar man en gata så får rötterna chans att breda ut sig och stärka skogen, se bild. Det funkar även som en kantföryngring.

Gata för att stärka skogen

Torka/brand. Jag slår ihop torka och brand eftersom de hänger ihop. Blir det tillräckligt torrt, då finns risken för brand i alla skogar. Men det finns saker att göra för att minska riskerna något och vi börjar med torka. Ståndortsanpassning, dvs anlägg gran på granmark och tall på tallmark. Om man anlägger gran på tallmark så är risken stor att de blir torkstressade när torkan kommer och då blir de mera mottagligt för exempelvis granbarkborrar.

Om en brand skulle uppstå så är det viktigt att ha bra skogsbilvägar så att brandkåren och andra kan ta sig fram bra. Lägg gärna dina skogsbilvägar så de gör det möjligt att komma nära vatten, om man behöver hämta vatten vid brand. Och när det är torrt, var extra försiktig med arbeten i skogen. Vi brukar som exempel markbereda sent på hösten när marken är fuktig och vi brukar lämna motorsågen hemma när det är extremt torrt i skogen. Är vissa skogar mindre benägna att brinna? SLU har skrivit lite om det här och det verkar som att en inblandning av löv kan ha en dämpande effekt.

Ståndortsanpassning

Insektshärjningar. Här är framförallt granbarkborrar jag tänker på eftersom det är så aktuellt nu och där är det ”sök och plock” som fungerar, det vill säga leta efter de drabbade träden och plocka ut dem ur skogen. Vi har gjort det här nu i vinter men det är nog ännu viktigare att göra det här under våren, när borrarna börjar svärma. Vår plan för våren som kommer nu är att leta borrar ofta och så fort vi hittar grupper av angripna träd, ta ned dem och forsla bort dem. Då tar får man ut insekterna ur skogen. Det här är lätt att skriva om men är förstås svårare i praktiken. Det kräver mycket arbete men samtidigt så är det ju så viktigt också. Håll efter vindfällen, ta helst ut dem men något enstaka går ju även att barka. Håll inte granskogen för länge, risken för angrepp ökar med åldern. Det här har vi fått erfara den hårda vägen. Blanda upp granskogen med andra trädslag minskar risken också. Och kika gärna in Skogsstyrelsens kartor där de visar skog med extra hög risk för angrepp av granbarkborre.

Granbarkborren

Rotröta. Granen rotröta är inte rolig. Ofta när någon enstaka gran blåst omkull så ser man att den har varit drabbad av rotröta. Rötan angriper granen via färska stubbytor och den sprider sig mellan rötterna på granarna som ni vet. Spridningstakten kan vara så mycket som upp till en meter per år, har jag läst, och så mycket som 15% av alla våra granar kan vara drabbade. För att minska risken för rötangrepp så kan man tänka på att minimera ingreppen av röjning och gallring i granskogar så mycket det går. Nu måste man ju in och röja/gallra men det går att minimera. Vi har som mål att bara gallra granen en gång där det är möjligt till exempel. Och röj och gallra när det är kallare än fem grader plus ute, då minskar risken för rötangrepp betydligt eftersom de här sporerna inte finns i luften i samma utsträckning då. Om man måste röja/gallra när det är varmare än fem plus, stubbspruta! Det finns medel att köpa för detta. Tror att det är lag på det i Finland, men här är det inte det. När man röjer kan man också ta höga stubbar. Då minskar man arean på stubbytan betydligt och skulle man behöva spruta dem (vilket måste göras direkt) så ser man dem tydligt om man lämnar höga stubbar. En annan åtgärd för att minska spridningen via rotkontakter är att odla blandskog.

Rotröta

Viltbetning. Vi jobbar mycket med viltanpassad röjning, som går ut på att lämna så mycket mat som möjligt kvar till klövviltet. Det gör man genom att lämna allt undertryckt löv när man röjer, dvs allt löv som inte övertoppar granen/tallen får stå kvar. Då kan älgen äta det- Och ser vi något rönn, oxel, asp, sälg eller ek så får de stå kvar, även om de övertoppar barrträdet. Det roliga är att det här är precis vad forskarna säger när man pratar med dem. Älgen måste ha mat, till slut äter han gran om det inte finns något annat till hands. Så lämna mycket löv kvar till älgen, då ökar dina chanser att tallen får vara i fred. Ibland när vi har besök i skogen av andra skogsägare så kan följande konversation utspela sig ”-Ja, här är det snart dags för er att röja” ”-Nej, svarar vi. Det har vi nyss gjort” Och odla blandskog förstås, det är också mycket bra även i detta fall.

Bosse och en betad rönn & oskadad tall

Det blev ett långt och kanske lite mastigt inlägg, men jag hade svårt att bromsa mig. Hoppas det kan ge lite inspiration och idéer, precis som vanligt så är inte det här det enda sättet att sköta skogen på och minska riskerna, det finns många olika sätt och förhoppningsvis fortsätter vi att lära oss mera om detta. Men ett genomgående tema är att blandskog minskar de flesta risker. Vill man lyssna på oss när vi pratar om riskhantering i skogsbruket så har vi en hel podd om detta, den kan ni lyssna på här.

För övrigt har ni väl inte missat att vi släppt en podd om Björktimmer. Följ Skogspodden på FB så ser ni när det kommer nya avsnitt. Nedan är ett smakprov på hur det låter vid en ramsåg. Härligt ljud!

 

Ronja, en vallhund i skotaren
Dansa som en fjäril, sticka som ett bi