Plötsligt händer det!
Jag har nog nämnt det tidigare på bloggen här att när vi beskogar så, i de allra flesta fall, lämnar vi runt 40 frötallar/hektar, vi markbereder, vi planterar gran (1200-2500/hektar) och sedan sår vi tall mellan granarna. Konceptet är inte helt hugget i sten förstås, det är ingen skogsskötsel eftersom de lokala förhållandena varierar så mycket. Och det finns inte ett sätt att sköta sin skog på , det finns massor av olika sätt, det måste man komma ihåg. Men vår metod, som min far har utvecklat under 20-30 års tid, tycker vi fungerar bra. Ibland blandar vi in lite gran i tallfröna, antalet granar vi planterar varierar beroende på bördigheten och är marken ytfuktig med vitmossa, ja då markbereder vi inte alls utan sår direkt i mossan. Men i stort sett så kör vi konceptet: Frötallar, plantera gran och sår tall mellan granarna. Då får vi upp en fin blandskog som klarar en del betning från klövvilt.
Men metoden har en akilleshäl, nämligen bristen på bra såredskap. Vi har en del äldre såkannor och de funkar förstås mycket bra. Men de är 100 år gamla (man brukar se dem på skogsmuseum) och skulle de gå sönder så kan det bli svårt att reparera dem och de lämpar sig mest för myllsådd, eftersom man får ca 20 frön i handen som man sedan myllar i sin såfläck. Har man bra förhållande och en bra markberedning tycker vi om att ytså, dvs man bara lägger fröna på marken men bra redskap för det har vi inte hittat så vi beslöt oss att utveckla ett eget verktyg. Jag var lite tveksam till en början men Bosse har jagat på mig (han brinner verkligen för den här beskogningsmetoden) så under kanske två års tid har vi hållt på att utveckla Skogspoddens sårör. Jag har tagit fram ett antal prototyper som vi provat i skogen och många av dem har kasserats. Men under förra vintern fick vi fram en prototyp som vi själva använde vid vår sådd och det gick mycket bra.
Den hade en viss förbättringspotential, bla behövde den bli lite robustare för att klara den ganska tuffa miljö som en beskogning innebär. Så i vintras lade jag beslag på vårt matbord hemma igen (tur att jag har en förstående fru) och fortsatte utveckla röret, och efter en del arbete och letande efter rätt komponenter så fick jag fram en modell som både Bosse och jag kände oss nöjda med. Parallellt med arbetet att utveckla röret har jag letat efter en tillverkare också och plötsligt föll bitarna på plats när jag hittade en mycket kompetent verkstad som var intresserad att ta sig an röret och efter lite förhandling (som jag skötte från vårt träningsläger i Spanien mellan passen) så var vi överens och produktionen gick igång.
Och nu har Anders och hans medarbetare tillverkat ett antal rör som är klara för leverans. De första skulle ha levererats denna vecka, men en av mina underleverantörer var lite sena med en leverans så det blir först i början på nästa vecka.
Det ska bli kul att se om det finns någon efterfrågan. Det är långt ifrån säkert, sådd är rätt ovanligt idag, se bild nedan:
Sådd representerar den senapsgula linjen som ligger straxt över noll. Men vi tror stenhårt på sådd och kanske är det bara ett bra verktyg som har saknats för att vända trenden. 🙂
Glad Påsk till alla läsare!