Idag har jag stamkvistat ett antal tallar i ett 25 årigt blandskogsbestånd. Vi är lite sena med stamkvistningen, skulle nog har gjort för några år sedan men det kom väl lite annat emellan. Det är ett fint bestånd, SI G26, och det ligger i en liten dalgång med en liten bäck som rinner mitt i. Det är nog övervägande gran men mycket tall också och det är ett antal av dem som jag har stamkvistat idag.

Vi brukar bara stamkvista de allra finaste och rakaste tallarna och det är sällan det blir mer än 200-300 per hektar. Men det räcker för det tar sin lilla tid att göra det här jobbat. Ofta så måste man göra det i två omgångar, om man startar i tid vill säga. Nu var vi lite sena här och då går det att göra klart hela trädet på en gång. Vi stamkvistar upp till 430 cm eller 460 cm längd och vi använder stångsågen som måttband.

Tänk på att ha bra skydd för ögonen, annars får man en massa sågspån där. Jag brukar ha både hjälm med visir samt ett par glasögon, ändå kan det komma in sågspån i ögonen, jag begriper inte hur. Hjälm är skönt, en del av grenarna man sågar av får man i skallen.

Varför stamkvistar vi då? Jo, virket som växer utanför vår kvistning blir kvistfritt och de brädorna blir det allra högsta kvalitén i sågverket. Kvistren fura som sedan kan användas i snickerivirke som fönsterämnen till exempel. Och andra applikationer där de kommer att binda CO2 länge länge.

Så när jag tog en kopp kaffe på förmiddagen och kikade lite på twitter såg jag att Greta Thunberg skrev att hon tyckte att Svensk skogsindustri var Sveriges motsvarigheten till oljeindustrin. I samband med detta så länkade hon till en av DNs granskande artiklar om skogsindustrin. Så här såg det ut mera exakt:

Jag gick och funderade på vad hon skrivit när jag stamkvistade de här fina tallarna i den här 25 åriga blandskogen. För gissningsvis kommer tallarna att stå ytterligare 100 år och binda en massa CO2 under tiden de växer. Det ser fotosyntesen till med. Sedan kommer det kvistrena virket att hamna i snickerier, fönsterämnen, möbler och andra långlivade produkter och binda CO2 i flera hundra år till. Och ersätter det något oljebasretat material blir vinsten ännu större. Under tiden kommer nästa generation skog att växa och binda ny CO2 osv osv. Jag tänkte också att mitt hus i Mälarhöjden, byggt 1905 är i trä, också gården i Bergslagen, Gusselborg byggd år 1800, är också i trä, ja massor av hus är förstås byggda i trä och de binder otroliga mängdes CO2 och skogen som använts till bygget växer upp igen.

Jag kikade lite i DNs artikel som Greta länkade till och det handlar om att Skogsindustrin gör reklam för skogen och skogsbruk. Märkligt, en branschorganisation som gör reklam och idkar lobbying för sin bransch? I artikeln tas det också upp en del metoder som en gång har använts i skogsbruket men som sedan länge är förbjudna och inte används. Bland annat DDT och Hormoslyr, som användes i skogsbruket för att döda lövträd (Hormoslyr) och DDT användes mot insektsangrepp på plantor bland annat.

Det här var innan min tid i skogen men efter lite googlande så ser jag att hormoslyr förbjöds 1977 (för 44 år sedan) och DDT förbjöds 1969 (52 år sedan och Sverige var först i välden med att förbjuda DDT). Då funderar jag hur det kommer sig att skogsindustrin får klä skott för missförhållanden som skedde för 40-50 år sedan? Det har ju skett en enorm utveckling och vi har lärt oss massor, inte bara i skogen. Vilka andra industrigrenar får fortfarande idag höra och förklara sig för misstag och fel som skedde för ett halv sekel sedan.

Kan det finnas andra exempel på branscher som tidigare har gjort mindre smarta materiel och metodval men som har lärt sig och anpassat sig när ny kunskap kommit fram? Asbets är inte bra, det vet alla om. Vem skulle komma på tanken att använda det idag? Så här skriver arbetsmiljöverket på sin hemsida: ”Asbest finns kvar i många äldre byggnader och asbest förekommer ofta i byggnader uppförda före 1979, men asbesthaltiga material kan ibland finnas även i något yngre byggnader. ” OK, så fram till 1979 hade vi asbets i hus. Radongas är ett annat exempel på att vi lärt oss att det är mycket farligt. Där har gränsvärdet ändrats och sänkts betydligt (från 400 Bq/m3 till 200 Bd/m3), finns också i hus.

Bilbälten har vi väl alltid använt? Nej, ”Användande av säkerhetsbälten i personbilar blev obligatoriskt i framsätet den 1 januari 1975 och i baksätet den 1 juli 1986, medan yrkeschaufförer slapp ha säkerhetsbälte fram till den 1 oktober 1999.”

Det finns massa andra exempel på värden, metoder, material etc som ändrats när vi lärt oss mera men misstron verkar inte vara så stark mot dessa andra branscher/företeelser som mot skogsindustrin. Varför är det så? Kan skogsindustrin bli ännu bättre på hänsyn och hållbarhet? Ja, självklart kan den och ska den det men att jämföra oss med oljeindustrin är fel. Det som inte är hållbart i skogsindustrin är betestrycket, men det har jag aldrig hört miljörörelsen nämna ens i en bisats och det lär vi inte få se heller.

Jag ska fundera vidare och också föröka förstå klappjakten och drevet mot skogen, samtidigt som stamkvistar vidare och tar fram den absolut högsta kvalitén som finns i skogen (kvistren furu) och som kommer, när den blir en slutprodukt om sisådär 100 år, binda CO2 i flera sekler framöver och kanske till och med ersätta något oljebaserat material från oljeindustrin.