Jag tror jag nämnde tidigare att vi hade ett hägn uppe i skogen där Bosse planterat en hel del olika trädslag. Mest lärk, runt 5-6 olika typer av lärk. Hybrid, Sibirisk, Japansk och någon mer sort från Tjeckien. Samt några tallar från Balkan och några Sibiriska silvergranar. Vi rev hägnet i höstas och idag röjde vi där. Det är ca 25 år så om några år är det nog dags för den första gallringen så den röjning vi gjorde idag var av typen förröjning eller underröjning.

En del av lärken är riktigt fin. Man ser att de växer snabbt, en del är riktigt hög. Och flera av dem är stamkvistade, kan nog bli fint virke med tiden.

Det var också ett parti med lite sämre lärk, kan ha varit fel proveniens kanske.

På bilden ovan står Bosse bland några Sibiriska silvergranar som inte växt något vidare. Kanske piggnar de till när vi gallrar så det blir lite ljusare?

På eftermiddagen fick vi förstärkning med Magnus, som hjälper oss med röjningarna.

Hägnet är inte så stort så vi var snart klara. Kan nog bli riktigt fint om det får stå några år till och sedan en försiktig gallring. Vi har ett tallbestånd intill, som också snart ska gallras så vi planerar att göra dessa samtidigt. Men det är nog 4-5 år i framtiden.

Efter vi blivit klara så åkte vi till ett annat bestånd där vi också behöver göra en förberedande röjning innan gallring. Det är en T24 med ganska många stamkvistade tallar i.

Hela beståndet befinner sig vid högsta marina gränsen så under mossan är det fullt med knytnävsstora runda stenar och Bosse berättade att när han sådde beståndet så var det en utmaning att hitta fläckar med jord att så i. Till sin hjälp hade han Christer, en man från Gusselby som brukade hjälpa oss när det passade. Christer var lite annorlunda, men han var stor och stark och väldigt snäll. Han var också intresserad av skogsbruk och han var helt otrolig att hugga ved. Jag vågade knappt gå fram och prata med honom när han hugg ved för då tog han ögonen från vedhuggningen och sökte ögonkontakt, som man gör när man pratar med varandra. Men skillnaden var att Christer fortsatte hugga ved samtidigt! Jag var alltid rädd han skulle missa och hugga av ett finger, men han var säkerheten själv när det gällde vedhuggning.

Christer hade en del andra intressen också, bland annat så var han väldigt intresserad av historia, främst idrottshistoria och andra världskriget. En gång tog jag med honom till Flygvapenmuseet i Linköping. Där har de en Spitfire, som jag tror var Christers favoritflygplan. Det var en riktigt trevlig utflykt som jag tror Christer uppskattade mycket. När det gällde idrottshistoria kunde han inte bara vem som hade vunnit alla 5 milar på VM och OS, utan hur ställningen varit halvvägs i loppet också.

Det blev en kort utläggning, det jag skulle komma fram till var att Christer hjälpte Bosse vid sådden av det här beståndet, han kröp omkring på alla fyra och såg till att det fanns tillräckligt med jord för att det skulle gå att så genom att flytta på stenar och jord. Han gjorde ett riktigt slitjobb, helt klart. När beskogningen var klar satte Bosse upp den här skylten:

På skylten står det ”Christer Nyholms trägna arbete 1997 möjliggjorde återbeskogning av dessa 10 000-åriga strandvallar. Knästående handplockning av sten med åtföljande skogssådd i groparna”

Christer var mycket stolt över att ha fått en egen skylt uppsatt efter sitt arbete och det var han väl värd. Christer gick bort för några år sedan men jag är säker på att han ler där han är nu när han ser det fina resultat av beskogningen.