Vi har fortsatt med våra vindfällen och i både tisdags och onsdags var vi mycket (med våra mått mätt) produktiva. På onsdagen kapade vi nog upp runt 40 vindfällen och då var det över ett stort hygge så en hel del transport blev det också. Passade på att lufta besten också.

Det hela flöt på bra och jag använde mig av ett tips som jag fick av min kusin Jonas när vi högg tillsammans för ett tag sedan. Tipset är lika enkelt som genialt och ni som hugger mycket vet förstås redan om det, lämna en lång kvist så du kan vrida stocken och kvista undersidan. Se nedan:

Att försöka vrida en stock med en lyftsax är tungt och bökigt men att vrida runt stocken med en lång gren är enkelt.

Ett annat problem som kan dyka upp när man kapar vindfällen är att det slår upp lite grus/sten/mossa på kapstället och då kapar man där så blir kedjan slö direkt. Man kan ha med en sopborste, kapa väldigt högt upp eller ha med en yxa och slå fram veden. Men jag  har provat att använda en tallkvist med mycket gröna barr på och sopa bort sten/grus/mossa från kapstället. Jag tycker det fungerar ganska bra. Men man måste fila kedjan varje dag för att hålla bettet.

Om tisdag-onsdag var sådana där dagar när allt flyter på som det ska så var torsdagen dess motsats. Allt strulade, nej inte allt men nästan. Det blev inte så många träd upparbetade, men veckans värsting kapade vi upp. En riktigt gammal tall som blåst ned precis intill skogsbilvägen. Den tog med sig en björk och en gran av bara farten. Den gamla tallen mätte ca 52 cm i diameter vid roten och den hade en märgspricka, som ni ser på bilden nedan. Bosse pekar på den och sprickan uppkommer under tiden trädet växer.

Nu har vi kanske en dags arbete till med vindfällen, sedan sätter vi igång med ett betydligt roligare jobb, nämligen beskogning. Det blir vår patenterade metod som består av glespalntering av gran, tallsådd mellan granarna och allt under en fröträdställning. Mer om detta inom kort!