Vi lämnar massagrupperna

I morse var solen framme och det har vi inte varit bortskämda med. Lite snö på backen, minus fyra grader och sol. En perfekt vinterdag för lite röjning helt enkelt. Bosse och jag packade in alla motorsågar, batterier och ryggsäckar i bilen så åkte vi upp till skogen började röja. Det är ett fint bestånd, det ligger mestadels i en sluttning mot öst. Det är 6 hektar, men Bosse har röjt en del redan och vi ska inte riktigt röja hela så kanske 3-4 hektar återstår. Beståndet är 14 år och består av blandskog, granen är planterad och tallen sådd, vår vanliga metod således. Där vi var idag var det övervägande tall, men en del gran och björk också.

Det 14-åriga beståndet
Sol

Vi röjer inte tallen förrän den är på älgsäker höjd, det vill säga ca 5 meter. Nu är det inte så att älgen hoppar upp så högt för att äta tall, men älgen kan bryta klenare stammar så därför brukar man använda fem meter som säker höjd, då ska tallen ha blivit så pass kraftig att den inte bryts. Kommer vi in i ett parti där tallen är lägre, då går vi förbi det. Vi vill ju inte enkelställa tallen innan vi vet att den inte kommer att betas. Det här gäller inte vargar, dvs förväxande grovkvistig tall. Den kan vi ta bort fastän omgivningen är lägre än fem meter.

En annan sak vi tillämpar när vi röjer i tallskog är att om vi kommer till en tallgrupp där alla är betade och dåliga, då låter vi alla stå kvar. Det blir ändå bara massaved och då kan de ju stå kvar. Vi tror också att de kan ge lite styrka till skogen vid storm eftersom de står så tätt. Se bild nedan, där är bara två som står tätt men ofta kan det vara både tre och fyra stycken.

Massagrupp

Annars vid själva röjningen så försöker vi hitta de fina raka tallarna och så enkelställer vi dem eller ser till att deras konkurrens minskar markant. Allt ätbart, dvs tallar som är undertryckta med barr så att älgen når får vara kvar. Vi lämnar också redan betade tallar, dem återkommer gärna älgen till och betar igen.

Undertecknad med lite barr i hjälmen

Vi hann inte riktigt klart men nästan så i morgon så borde vi bli klara där. När vi åkte hem åkte vi förbi Mattias som höll på att skota virke från gallringen. De blir nog klara i morgon också. Jag såg inte Ronja men hon låg väl på golvet och tog igen sig.