Nedrustningen av Försvarsmakten har omprövats. Samma sak bör ­göras med nedläggning av jordbruksdepartementet.

Vad händer efter regeringskrisen? Kommer det ens att finnas någon tid kvar för en ny regering att göra något? Spekulationerna om hur de olika partierna resonerar nu är många.

I och med att det är ordinarie val nästa höst så kommer den regering som tillträder efter talmansrundor eller extraval inte kunna sitta så länge. Det blir en tid som i mångt och mycket kommer att präglas av valrörelsen nästa år. Men trots det finns sådant som en ny regering kan göra snabbt och som kan ge bestående effekter.

Ett angeläget beslut som kan göras redan i regeringsförklaringen är att utse en jordbruksminister som är chef för jordbruksdepartementet. Att låta jordbruksdepartementet återuppstå.

I långt över 100 år hade Sverige ett jordbruksdepartement. För tio år sedan försvann det till namnet och för sex och ett halvt år sedan lades dess efterföljare landsbygdsdepartementet ner. Två beslut som likt nedrustningen av Försvarsmakten fattades i en annan tidsanda och som nu bör omprövas.

Att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) 2013 kallade försvaret för ett särintresse säger mycket om tankarna som var styrande för inte så länge sedan. Det fanns en naiv tro att den eviga freden hade inträtt.

Samma idéer som ledde till nedrustningen av Försvarsmakten påverkade även politikens inställning till lantbruket. Det var inte längre lika viktigt att ha en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion som i händelse av kris eller krig kunde ge landet en rimlig självförsörjningsförmåga. En vision som passade de politiska strömningarna för 10–15 år sedan var i stället ”Matlandet Sverige”. Det skulle rusta lantbruket för det som sågs som framtiden – globalisering och urbanisering.

Lantbrukarna skulle bli landsbygdsentreprenörer och turistambassadörer. Och som ett tecken i tiden döptes Jordbruksdepartementet 2010 om till Landsbygdsdepartementet.

När statsminister Stefan Löfven (S) läste upp sin första regeringsförklaring 2014 var budskapet att jord och skog nu skulle bli ­näringar bland andra under näringsdepartementet, som dåvarande landsbygdsdepartementet gick upp i. Men det var inte riktigt så det blev.

För trots att landsbygdsministern sitter på näringsdepartementet så har många av frågorna som berör jord och skog hänvisats till miljödepartementet. Båda utredningarna om skogen – Skogsutredningen och Artskyddsutredningen – överlämnades till miljödepartementet och inte landsbygdsministern på näringsdepartementet. Troligen är det i det här ljuset som vi ska se nedläggningen av landsbygdsdepartementet.

Genom nedläggningen gick det enklare att skifta balansen från brukande till bevarande i regeringskansliet. Det av Miljöpartiet dominerade miljödepartementet stärkte sin position.

Och här står vi nu. Efter årtionden av lägre ambitioner kring självförsörjning har allt fler värden framhållits som jämbördiga till produktion. Nu ska jorden och skogen räcka till allt – som turism, rekreation, mångfald, kolinlagring, klimatsmarta produkter, bränsle och mat. Producenter och markägare klassas allt mer som en intressentgrupp bland andra.

Det som saknas, sedan jordbruksdepartementet försvann, är ett självständigt politiskt expertkluster som kan slå vakt om det övergripande nationella säkerhetsintresset – att säkra mat på bordet och virke till husen.

Med jordbruksdepartementet försvann också många karriärvägar, för både politiker och tjänstemän. Det lär ha sänt signalen till många inom politiken att jord och skog är ett politikområde som det inte lönar sig att satsa på, då det finns få eller inga spännande tjänster att sträva efter eller drömma om. Det senare kan man önska inte har betydelse, men det har det.

En ny regering bör ompröva nedläggningen av jordbruksdepartementet. Beslutet att låta jordbruksdepartementet återuppstå kan göras samma dag som regeringen tillträder, och de långsiktiga effekterna av beslutet skulle vara betydande.

Edvard Hollertz