Om Sveriges jordbrukspolitiska historia skulle skrivas så är statsminister Stefan Löfvens regeringstid ett kapitel för sig.

Vetskapen om att en tredjedel av slutprodukten slängs, eldas upp eller spolas ner i ett avlopp är knappast en stämningshöjare när man lyfter hårdpressade småbalar en stekhet junidag eller lammvakar varannan timme i den kalla februarinatten, skriver Karolin A. Johansson i en krönika i ATL.

I Finland har vi haft motsvarande förordning om ursprungsmärkning av kött i restauranger, storkök och andra matinrättningar sedan maj 2019, skriver Tom Forsman i en krönika.

Allvarligt att näringsminister Ibrahim Baylan (S) inte verkar prioritera jordbrukspolitiken.

Läckt EU-dokument visar att det kan bli strid om skogen.

Sedan i mars har regeringen avvisat att ansluta sig till gemensamma protester mot EU-kommissionens skogsstrategi, visar protokoll från EU-nämnden.

Det är allvarligt att Stefan Löfven (S) inte tillsätter en ny landsbydgsminister, utan låter näringsministern ansvara för frågorna. Men det kan ifrågasättas var ansvaret för frågorna som historiskt tillhört jordbruksministern har hamnat. 

Skogspolitiken har sagts vara central i regeringsförhandlingarna. Men när EU vill öka sin makt över det svenska skogsbruket framstår regeringen som passiv. Sverige har inte gjort gemensam sak med de medlemsländer som protesterar mot EU-kommissionens utkast till skogsstrategi.

Inställningen till varg delar landet och splittringen har tyvärr ökat med tiden.