Med löften om ett omfattande landsbygdspaket försöker Moderaterna få Centerpartiet att släppa igenom M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister. Men för Moderaterna lär utspelet lika mycket vara ett sätt att attrahera allt viktigare väljare.

Det här är Centerpolitik, säger Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson när hon beskriver det så kallade landsbygdspaket som hon lade fram på tisdagen. Och visst är det klassisk centermark som Moderaterna rör sig på för att få Centerpartiet att släppa igenom Ulf Kristersson i en statsministeromröstning i riksdagen. Det är jord- och skogsbruksfrågor, service på landsbygden och infrastruktursatsningar i hela landet.

Men den politiska dramaturgin trogen överdriver Elisabeth Svantesson hur mycket Moderaterna har sträckt sig för att få stöd från hela eller delar av Centerpartiets riksdagsgrupp. Landsbygdspaketet är lika mycket moderatpolitik som det är centerpolitik.

Av den långa raden förslag som ingår i paketet är det enbart två som Moderaterna troligen inte skulle genomföra utanför paketet. Det handlar om att komma igång med bygget av Norrbotniabanan och ökad återbäring till kommuner och regioner för vind- och vattenkraftverk – det är de två punkterna med särskild C-stämpel.

Att Moderaterna gör landsbygds- och jordbrukspolitiska frågor centrala i regeringsförhandlingarna är också ett uttryck för hur viktiga de har blivit för partiet. M identifierade redan i sin eftervalsanalys 2018 att landsbygds- och småstadsväljarna blir allt viktigare. Moderaterna försöker därför lägga bakom sig Nya Moderaternas nedvärdering av jord- och skogsbruket. I stället verkar partiet försöka att återkoppla till hur det var förr, då de borgerliga landsbygdsväljarna var kärntrupper när det blev dags för val och partiet hade en av posterna som vice partiordförande vigd åt någon från bondeleden.

Men om politiskt taktiserande läggs åt sidan. Vad är det egentligen som M lovar att genomföra på bara ett års tid?

Landsbygdspaketet är uppdelat i tre övergripande områden – stärkt offentlig service, ökade infrastruktursatsningar och rimligare villkor för att bo och leva i hela Sverige. Särskilt märks förslag om att skrota stora delar av skogsutredningen, däribland avsättningen av en halv miljon hektar fjällnära skog. Även förslaget att avskaffa det generella strandskyddet sticker ut. Ökat medel för vägunderhåll och stöd till bensinmackar på landsbygden är andra förslag.

Erfarenheterna av att förändra strandskyddet och minska regelbördan för landsbygdsföretagare är dock att det är lättare sagt än gjort. Frågorna har en tendens att sluta i stora utredningar som leder i en helt annan riktning än vad politiken avsåg.

Det Moderaterna verkar lova nu är däremot något annat – att riksdagen ska bestämma utan långa utredningsprocesser. Något annat finns det inte heller tid till om alla löftena ska genomföras, eller i alla fall beslutas om, under ett år. Det här vore i så fall något relativt nytt, att inte köra frågorna genom långa utredningar. Och det är kanske den stora nyheten i Moderaternas förslag, att de vill ta besluten relativt direkt till riksdagen för genomförande. Det här är i så fall motsatsen till hur januariavtalets punkter om strandskyddet och skogen har hanterats – de politiska löftena har under de rödgröna malts genom utredningar och förändrats på kuppen.

Centerpartiets ledning var snabba med att nobba Moderaternas invit. Men Moderaterna lär hoppas på att landsbygdspaketet kanske ändå kan locka någon enskild riksdagsledamot från Centern att lägga ner sin röst i statsministeromröstningen och därmed släppa fram Kristersson. Och går inte det lär ändå M ha uppnått sitt syfte – att stärka sin profil som landsbygdsparti inför ett extraval eller ordinarie val.

Edvard Hollertz