Om Sveriges jordbrukspolitiska historia skulle skrivas så är statsminister Stefan Löfvens regeringstid ett kapitel för sig.

Statsminister Stefan Löfven (S) har meddelat sin avgång. En efterträdare ska ta vid i höst. Förhoppningsvis kan det innebära en kursändring inom jord- och skogsbrukspolitiken. För i dag befinner vi oss i en ytterlighet.

De gamla jordbrukspolitiska institutionerna är avlövade. Sverige står ut i Europa genom avsaknaden av en särskild jordbruksminister. Och även om flera regeringar under senare år inte har prioriterat konkurrenskraftiga gröna näringar är det under statsminister Stefan Löfvens tid vid makten som många definitiva beslut har fattats.

I sin första regeringsförklaring lade Löfven ner Landsbygdsdepartementet. Och under sommarens regeringsbildning försvann även posten som landsbygdsminister.

Däremellan har visserligen ett antal ambitiösa politiska projekt lanseras. Livsmedelsstrategin har framhållits som den första i sitt slag. Beskrivningen av det nationella skogsprogrammet har varit likartad – den har framhållits som den första någonsin. Men efter ett par år är det uppenbart att de stora orden och förhoppningarna inte har kunnat omsättas i praktiken.

Samtidigt bör det påtalas att Stefan Löfven inte har haft någon enkel sits. Inom den rödgröna regeringen har det funnits motstridiga intressen kring frågorna jord och skog. Stefan Löfvens jordbrukspolitiska arv kan således komma att ändras, beroende på hur kommande regeringar hanterar livsmedelsstrategin och skogsprogrammet.

Edvard Hollertz