2022 har varit ett år med både glädje och oro och när jag summerar 2022 kommer jag fram till att det är ett år, som inte behöver upprepas 2023.
Även om vi började året på bästa sätt, med kräftor…

Fast en trädgårdsfest eller två kan ju inte skada att upprepas…

Skogseko var större än jag trodde. Stolt när det kom fram från en byggbod att en skogsägarkollega haft med sig tidningen till jobbet ”Vår Viktoria är i tidningen”, ”Wow, har du skog”.

Januari, februari och mars.
Pappa fick en glad gubbe på magen, 3 nya kärl och genom Teams kunde vi äta middag ihop även om vi inte fick vara på sjukhuset pga Covid.

Blåsten höll i fram till semestern. Många meter blev det…

Bloggen drog igång, men alla fotomodellerna var inte lika intresserade.

Hugo fixade körkortet.

De första egenodlade sparrisarna åts.

En och annan granbarkborre dök upp i skogen, mer regel än undantag.

Ett besök på Elmia Wood resulterade bla i nya tröjor och kepsar.

Fredag den 10 juni var det dags för Lova och Axels student.

Fredag den 17 juni kl 7.10 var det tydligen dags för markberedning.
Jag försöker förstå var markberedaren befinner sig. Jag har redan, efter ett par samtal, fått dagens första citat ”Vi kan avbryta och flytta maskinen om du ska ha den attityden och det inte passar!” Jag hade då frågat om de hade förstått att de inte skulle markbereda min asp-odling. Den finns inte mer, men det var inte det värsta den dagen.

Min kollega Laskaris, önskade lakritsglass (Gott!) till fikat och där, i caféet, stod en vas från Åsedaglasbruk och väntade. Det blev glass, en vas och ännu ett citat.

14.10 kom samtalet och jag tänkte ”jag har kjol idag också, precis som branden 1999. Då var jag 5 min hemifrån, nu 5h.

Jag fick snabbt en uppfattning om läget. Fick kontakt med alla. Familj och vänner släppte allt och åkte till skogen. Lämnade mitt möte och minns att Hans säger ”Viktoria, glöm inte vasen” och så lämnade jag Sthlm.

Ett annat ljust minne från den dagen är när jag är påväg hem och fick ett FaceTime samtal från Madaskogens Veine, som visade ett sönderbränt hygge, en massa rök, en helikopter som vattenbombade, ett helt älgtorn och att branden var under kontroll.

Äntligen hemma!
-Kan du ta med dig byxor, tröja och riktiga skor innan du kommer ner till skogen? Att byta om var inte riktigt fokus när larmet gick via SOS appen.

Axel berättar här: -Vid den här stenen stod jag och Sergey och höll tillbaka elden.

Många brandmän passerade under de här dagarna och det visade sig att vi blev ett av Räddningstjänsten Östra Kronobergs mer än 700 larm (600 larm 2018).

Tur att vi har våra brandmän och att MSB stod med helikoptrar.

kl 23, kom vi hem, ett gäng trötta, skitiga och hungriga och Axel och Lova började steka Skrabbelucker. Så gott och välbehövligt.

Efter branden fick jag lära mig att hitta och identifiera ”pyspunkter” eller energigivande tillfällen.
Tex som här, på alla fyra, ett par meter från branden, när jag hittade blommande Linneor.

Nederbörden 2022, var rent ut sagt -Orättvis!! men även vattningen går att göra något kul av. Täckodlingen med gamla mögliga balar, var räddningen.

2022 har inte enbart bestått av skogsbränder, torka och allt som följer med värmen. Vi har även fått följa ett (jag saknar ord) krig, fått lära oss ord som ”energikrig” och ”Putinpris”.

Ingen kan göra allt, men vi försökte iaf göra något och under tiden hade vi ett par riktigt trevliga timmar tillsammans.

På jobbfronten har bla första tåget rullat in på Nässjö nya tågdepås bangård och tidigt i höstas kom jag äntligen upp på Science Park Towers (Jönköping) tak och fick se Vättern från en annan vinkel.

I september fick jag chansen att besöka alla kor, kalvar, Elin och Daniel på Nysäter.

2022 har jag även testat att åka bärgare… en gång pga dieselslut och en gång pga batterislut. Ups eller va säger man…

Jag har även 2022 testat att sitta fast på ett tunnelbanetåg pga elfel.

… elda flis utan att elda.
Så här blir det tydligen om man inte tänder riktigt och skruven fortsätter att mata flis.

Men nu gör vi lite nytta, njuter av solen och laddar inför kvällens 60-års kallas.
Idag fyller nämligen Madaskogens Veine år.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland.