Efter en uppväxt med ”smörgås med honung och ost”, tänkte jag för en väldig massa år sedan ”Hur svårt kan det vara” och så anmälde jag mig till en biodlarkurs och blev med bi. Njöt av att än en gång ha en ram med oslungad honung i kylskåpet. Jag lärde mina barn att äta honung med sked inte bara för att det var gott utan även för att det är nyttigt.

Nu kom det ett erbjudande och jag sa JA! Jag saknar ju min ram med oslungad honung i kylskåpet…

Bikuporna stod där jag ställde undan dem och det var bara att ta fram och syna skicket. Jag fick problem en vinter av att en mus flyttade in i kupan och störde bina. Vilket ledde till att de dog och jag valde då att inte fortsätta med bin och bytte jobb och lite annat smått och gott.

De är så söta!

Och det bästa är att jag nu inte kan rensa ogräset i trädgårdslandet, för just nu tillverkar vi Våtarvshonung! Vist låter det exotiskt? Kanske läge att fixa en hängmatta… eller ut och spruta lite plantor.

Skogliga hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland