Var idag inbjuden till en dag med temat ”askåterföring” av vårt (Alsteråns) vattenråd. Huvudfrågan var om askåterföring påverkar vattenkvaliteten, men det vi kom fram till var att det inte är så enkelt som man kan tro. Kalk i vatten ger synliga resultat, men i marken tar det längre tid.
Finns ingenting i den gröna näringen som är enkelt!

Dagen blev en kemi och geologilektion delux. Formler och berggrundsammansättning blandades med tankar och funderingar. Tex ger 100 ton flis ungefär 3 ton aska.

Varför gödslar vi jordbruksmark men inte skogen? Troligen för att vi inte har den traditionen och för att vi inte ser slutresultatet, då livscykeln är så lång.

Men då vi tar bort grot (ris) knyter vi ihop kretsloppet genom att askåterföra. Tillväxten ökar inte, men vi får friskare och tåligare träd, mer bär och högre pH. Vilket skapar värde även om vi inte ser det direkt.

Kvävet försvinner vid förbränningen, men alla andra näringsämnen som tex natrium, kalcium, kalium, fosfor, magnesium, finns kvar. Positiva joner i askan reagerar med de negativa jonerna i marken, klart som korvspad.

Sen var det det där med geologin. Det är bra att titta in SGU’s hemsida innan man gifter sig… Gubbhumor! Kan vara bättre än att titta in om det finns en silo eller hur stor gödselstacken är…

Desto bättre mark, desto bättre tillväxt.

Frågan är vilken bergart som berggrunden består av:

Vanligast i den här delen av landet är granit (kvarts, fältspat och glimmer), porfyr (typ som granit, men hård) och grönsten (olivin). Det som påverkar boniteten (växtkraften) är hur lätt berggrunden vittrar och ger ifrån sig mineraler och där vinner grönstenen. Tumregel är att desto mörkare stenar desto bättre.

Något jag tar med mig:
– Torvmark saknar fosfor, som aska skulle kunna ge.
– Vatten behövs vid askåterföring, annars riskerar det att bli en ”salteffekt” när vattnet i rötterna dras ut för att ta omhand tillförda näringsämnen.
– Sprid aska året efter gallring.

-Kol i naturen efter tex en kolmila eller tjärdal hittar vi med jämna mellanrum och idag fick vi lära oss att det tar flera miljoner år att bryta ner kol, så det får bli fler kolade stängselstolpar.

Hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland