Har nog aldrig haft en liknande start på jaktsäsongen som i år; -Om man ser till antalet jakthistorier! OCH antalet fällda älgtjurar på fastigheten Mörteleks Frälsegård.

Pyrschen gick som vanligt; ett par bockar, ett par rävar, någon grävling och därutöver har det blivit ett par grisar på vak.

Ett rå med hjälp av Oden och det var där någonstans som historierna började växa fram. -”Jag sköt mitt första rådjur”. Ingen märklig historia, men dagen efter blev Axel jagad av polisen då de trodde att han smet från en poliskontroll, men egentligen bara skulle svänga av för att komma ut till pass. Inte varje gång man blir stoppad, med blåljus, för att blåsa på en skogsbilväg.

Grannens jämte hade ståndskall på en älg inne hos oss och Tjejen ville hjälpa till, men när det kommer en söt och väldigt arg pudel kan även en champion tappa koncentrationen och älgen smet iväg. När skottet ljöd, hoppades alla (utom skytten) att det var jag, men jag och Mio fick bara se tjuren på håll.

Dagen efter hade vi en skadskjuten älg som gick in till oss och blev därmed nr 3 i år….

….Om vi räknar den trafikskadade älgen som lyckades gå så långt så den kom över till oss innan den kunde avlivas. Detta var nr 1. Och dessutom den enda trafikskadade älg som jag kan minnas att vi har fått.

Utöver ovan har vi även sett lite kvinnlig fägring i skogen, men vår tilldelning i år är 1 tjur och kalvar.

Jag vet inte om jag har romantiserat älgjakten, men för min familj är detta en del av vårt liv. Ett sätt att få bra och miljöriktig mat.
Debatten i media om att jaga rödlistade arter och att framhäva jakt som harmonisk blir ofta lite för mycket ”svart eller vit”

Hälsningar från Mörteleks Frälsegård -En skogsgård mitt i Småland