Dansande Hitler
Jag har nyss börjat lyssna på lokalradion. För mig är det ett ålderstecken på något vis, trots jag har lyssnat på P1 i många år vilket egentigen borde vara mycket värre.
Men i morse var det bara så himla kul. Jag hade lyssnat på ljudbok ett tag och så slog jag över till P4. Och hamnade rakt in i Sindy Laupers låt ”Girls just wanna have fun”! Det blev liksom alldeles tramsigt och förfestaktigt där i ladugården och jag passade så klart på att dansa och sjunga lite! Och ja, jag vet, det är fånigt. Och jo, det är bara en tidsfråga innan någon kommer in och står och tittar i flera minuter innan jag märker något. Men vad gör man inte för att livet ska bli lite roligare?!
En annan sak som var lite kul så här i efterhand utspelade sig vid middagen idag. Jag har tydligen lite för kort stubin, är lite för sträng och inte helt strukturerad. Allt enligt personerna jag bor med. När vi hade ätit klart sa Danne att jag såg lite slutkörd ut där jag satt vid köksbordet och försökte andas kontrollerat.
-Ja, du, det är inte så kul att jag alltid blir familjens Hitler, fräste jag!
-Nämen så farligt är det väl inte, sa han sådär liksom för att släta över. Men då blev jag arg igen!
-Ni tycker det är roligt?! Eller hur!? Att jag är skurken här heeela tiden!? Men vet ni vad? Det är jag som är chef här, inser ni det! Det är jag som styr upp allting så ni kan glida runt och gnälla! Förstår ni det!?
-Jamen, Elin, sa han lugnt med ett leende. Det är klart det är du som är chef! Jag menar, titta bara på Tyskland på trettiotalet!? Vem var chef där?
Sedan for de på brottningsträning…och det var nog lika bra. Men det var fyndigt det där, det måste jag erkänna, och jag kom faktiskt av mig och började skratta!
Det slår mig att jag har jag svårt att tänka mig att Hitler gjorde det så jätteofta. Kom av sig och skrattade alltså. Och jag tror inte att han dansade så mycket på jobbet heller. Kanske är jag ändå en aningens lättsammare människa och inte helt igenom ond ändå?