Jag har tänkt lite på det här med nyårslöften. Det är svårt tycker jag. Och det känns så allvarligt på något vis.
Men jag har har i alla fall några mål som jag tänkte försöka uppnå under året. Här är det första:

Jag vill bli en morgonmänniska igen!

Jag vill bli en person som vaknar lugn och utvilad när klockan ringer. Som inte snoozar, är irriterad och helst skulle behöva sin första kopp kaffe intravenöst medan jag fortfarande ligger kvar i sängen.

Jag älskar att kliva upp tidigt. Före alla andra i familjen. Att få börja dagen helt själv, utan frågor och prat.
Man kan få mycket gjort där på morgonkvisten. En löptur, lite pappersarbete, en början på ladugårdsjobbet. Eller bara en kopp kaffe. Ensam. Det är livskvalitet!

Just nu är jag ganska långt ifrån det där. Men upp måste man ju varje morgon så det vore ju kul om man kunde få njuta lite av det också.
Jag saknar att känna mig som den där hurtiga typen. Så jag tänkte ändra på det och försöka bli just en sådan igen.

Det jobbiga är bara att det här troligen innebär att jag måste sluta vara en nattmänniska nu. Eller sluta vara en ”svårt att gå och lägga sig någon gång- människa”. För jag tycker ju om att vara uppe på nätterna också. Att sitta kvar och skriva när de andra går och lägger sig. Att ta en sen kopp kaffe och känna hjärnan klarna till för ett sista ryck med tvätt eller bokföring när det äntligen har blivit alldeles tyst i huset.

Men jag antar att man måste välja. Som så ofta här i livet. Antingen eller. Hurtig, morgonpigg koltrast eller nattaktiv filosofisk uggla?

Från och med nu är målet att bli någorlunda mer som en koltrast. Och helst en sådan som på förra bilden och inte som den här. Fast den här är faktiskt slående lik mig på morgnarna.