Hur transporterar vi våra slaktdjur egentligen!?

5 april, 2017

Jag fick ett mail igår från tre ungdomar som läser djursjukvård på Himmelstalundsgymnasiet i Norrköping. De jobbar just nu med ett skolprojekt om hållbar utveckling. Som inriktning på arbetet har de valt slakttransporter med fokus på miljö och djurhälsa. Väldigt klokt och viktigt tycker jag!

Jag tänkte att det kanske kan vara intressant för fler att läsa om så därför kommer deras frågor och mina svar här på bloggen.

Tack Isabell, Amanda och Fanny för att ni mejlade mig!

När man ska välja slakteri hur tänker man då? Närmast? Billigast? Bäst metod?
Som bonde tänker man dels på djurvälfärd och dels på affärsrelationer. Vi säljer våra djur till den köpare/det slakteri som vi har den bästa relationen till och där vi känner tillit till att djuren tas om hand på bästa möjliga sätt.
De flesta bönder vill verka på sin lokala marknad med närhet till både slakteri och konsumenter, samt transportera sina djur så kort sträcka som möjligt. Därför ser man i första hand till sina närmaste slakterier.

Miljövänlig lastbil? Bränsle? Kör miljösmart? Standard på lastbil?
Här har jag svårt att yttra mig men jag vet att ni har skickat frågorna till slakterier också så hoppas jag att ni får bra svar där.
Självklart uppskattar man om ens kunder (de som köper slaktdjuren) har en klimatsmart grundsyn när det gäller transporter och vi måste alla tänka på miljöpåverkan.
Jag som djurägare tittar främst på lastbilarna utifrån ett djurvälfärdsperspektiv. Allt ska vara helt, rent och säkert.

Tankesätt vid lastning? Antal djur? Tillgångar (ex. strö)? Hur mycket plats för en individ? Bås/fria? Flera våningar? Blanda djurslag? Från olika gårdar?
Nu kommer vi till det allra viktigaste! Lastning och lossning är de moment som kan skapa stress om det inte sköts på rätt sätt. I vårt fall, med fullvuxna lösgående ungtjurar lastas en hel grupp djur som har levt tillsammans i våra stallar. På det sättet blir det ingen oro i lägret, de får lastas med den egna flocken och känner på så sätt trygghet. Inne i bilen finns boxar där djuren delas upp för att underlätta hanteringen. Man fyller en box med fyra djur, stänger och kan sedan lasta nästa fyra på ett säkert sätt. För ett ovant öga kan det se ut som att djuren står ganska trångt men fysisk närhet i flocken ger trygghet och det är dessutom bra om de inte kan gå omkring så mycket och riskera att ramla och skada sig.
Våra djur blandas inte med djur från andra gårdar eftersom vi fyller en hel bil varje gång, men tidigare erfarenheter är att det inte brukar vara något problem. Spån finns på golvet, bilarna är rena, halkskyddade och väl ventilerade.
Lastningen ska skötas lugnt och stillsamt och anpassad till djuren. Bilen får gärna vara upplyst så att djuren går mot ljuset men de får inte bli bländade. Nötkreatur kan ha svårt att bedöma djup och lutning, exempelvis när det gäller att kliva över en skarv på ett golv eller gå uppför en lastbilsramp. Att ge dem lite tid att undersöka omgivningen är ofta bra.

Djurens välmående? Lugna/stressade (vad tycker du)? Anpassning för stressade individer?
Jag uppfattar att djuren mår bra och oftast är lugna när de lastas. Det finns såklart individer som är väldigt framåt och intensiva, särkilt bland ungtjurar, men det är mer personlighetsdrag än något som är kopplat till transportering eller lastning. Hur de har det under själva transporten vet jag mindre om men vid besök på slakterier har jag sett djur anlända och lastas av. Jag har inte sett tecken på att själva resan skulle vara särskilt påfrestande.
Stressade individer ska hanteras lugnt och tillsammans med andra, lugna djur. Under själva transporttiden behöver stressade individer ingen särskild anpassning utan mår bäst av närhet till övriga djur.

Framtiden? Planer? Bra som det är/utveckla? Nya lastbilar? Miljösmarta lastbilar?
Jag känner mig väldigt nöjd och trygg med slakttransporterna som de ser ut idag. Sverige är ett förgångsland när det gäller djurvälfärd och slakten är inget undantag.
(Däremot kan jag se ett arbetsmiljömässigt problem med många av dagens slaktbilar. Djurens boxar slutar ofta längst ut i skåpet och när transportören ska stänga om de sista djuren måste hen stå på rampen, i uppförsbacke. Jag ser en viss olycksrisk med detta ifall djuren skulle vända och slå upp grinden medan transportören står nedanför dem. Om boxen i stället hade slutat 50cm in i skåpet hade transportören stått på plan yta i samma höjd som djuren och haft möjlighet att enklare och säkrare kunna stänga sista boxen. Dock måste slaktbilarna anpassas efter både fordonsregler och djurskyddslag gällande mått och utrymmen så problemet kan vara svårt att avhjälpa.)

Slutligen. Jag vill understryka att transport av djur inte är ett problem utan en del av normal djurhållning. Vi transporterar djur och det är inget de mår dåligt av. Vi kör dem till och från beten, vi köper, säljer och flyttar djur och vi transporterar dem slutligen till slakt. Som jag skrev tidigare är det lastning och lossning som måste skötas på ett lugnt och bra sätt, att djuren sedan åker bil är inget de far illa av.

Bra djurstransporter får vi tack vare kompetenta, professionella transportörer med gott djuröga,  ett tydligt fokus på djurvälfärd hos slakteriföretagen samt att vi bönder bygger smarta, säkra stallar och underlättar lastningen på gården så mycket vi kan.

Djurtransporter och i synnerhet slakttransporter har fått väldigt mycket dålig publicitet i media under många år. Många associerar transport med något som alltid är påfrestande och till och med plågsamt för djuren. Detta grundas till stor del i bilder och filmklipp från länder med andra djurskyddslagar, där många djur verkligen far illa på sin väg till slakt.

Verkligheten i Sverige är en helt annan och jag som bonde känner mig väldigt trygg med att skicka iväg mina djur med slaktbilen. 

En sådan fredag...
Därför borde jag inte jogga i mörker