Vår gård sedd från ovan.
Det här flygfotot hänger i köket och jag önskar att vi hade ett modernare också så man kunde jämföra lite. Man kanske borde skaffa sig en drönare?

På den här bilden befinner vi oss i slutet på fyrtiotalet eller i början på femtio. På den tiden drevs gården av Dannes morfars föräldrar. Det var en så kallad bolagsgård som ägdes av ett av de mindre skogsbolag som sedan slogs ihop och blev SCA år 1929.
När jag pratade med Danne om det här märkte jag att han har ärvt uttalet av ordet ”bolagsgård” från den äldre generationen.  Han säger det mer som ”bolacksgård”, med betoning på ”lack”. Det får mig att minnas hur de äldre här i byarna pratade och vilken skillnad det var på bolag och bolag beroende på uttalet. Bolaget, med snabbt ”bo” och betoning på ”laget” avsåg skogsbolaget. Om man i stället sa bolaget med betoning på ”bo” var det Systembolaget man pratade om! Viktig skillnad!

Nåväl, morfar Knuts pappa fick i alla fall arrendera den här gården av ”bolaget” (blivande SCA) år 1927. Innan dess bodde familjen i grannbyn Nyland. Tio år senare, 1937, fick de möjlighet att köpa loss fastigheten. Enligt historien hade det att göra med att Andra Världskriget var på ingång. Det var oroligt i Europa och skogsbolagen inte ville riskera att bli försörjningspliktiga gentemot sina arrendatorer.
Hela gården bestod av knappt trettio hektar mark på den tiden. Det mesta var skog och en liten del åkermark. Man drev småbruk med kor och grisar, för familjens försörjning, men den primära sysselsättningen var skogsarbete.
Familjen var stor. Fjorton barn i huset där vi idag känner oss lite trångbodda på sex personer. Alla bodde förstås inte hemma samtidigt men nog var det ett helt annat liv på den tiden.
En av sönerna i huset var Dannes morfar som tog över gården efter sin far. Morfar Knut jobbade också med skogen i nästan hela sitt liv men utvecklade även jordbruket tillsammans med sin fru Eivor.

Jag klurade lite på hur man skulle kunna visa gården som den ser ut idag. Efter ett tag kom jag på att jag kunde muta Danne med nystekt oxfilé… På så sätt fick jag honom att uppgradera fotot lite provisoriskt!

Han klippte och fixade snällt och muttrade bara ytterst lite om att det blev oproportionerligt och svårt att få till perfekt. Men varför ska allt vara perfekt!? Här ser man ju alla nya byggnader. Även alla konstiga namn de har. Stolpis och Hereford tillexempel, är två lösdriftshallar. Och Kyrkan är kornlagret. Hangarn fick inte ens plats på bilden.