Nu på sista tiden har nog ryktet spridit sig lite smått men vi har inte slagit på stora trumman direkt.
Det känns overkligt, läskigt, spännande, vansinnigt, roligt och…tja ibland mest konstigt.

Vi bygger ett dikostall…! Shit! Gör vi det? Ja tamejtusan, vi gör ju det!

Det är skönt att det är igång nu och det pirrar en del i byggnerverna. Det kändes roligt när grävaren rullade ut men det är mycket blandade känslor i detta ska jag säga.

Ena minuten tänker jag att det här är minsann spännande företagsutveckling, kul att lära sig något nytt och att ha egna kalvningar. Och byggt har vi ju gjort förr så det ska nog gå bra. Nästa sekund tänker jag ”Hjälp, jag vet ju inte ens om jag gillar kor!” och så vill jag kräkas lite i en buske.

Men nog gillar jag dem, tanterna. Mer och mer faktiskt. Jag tror att det kommer att bli bra det här. Men jag skäms inte för att säga att det är läskigt också. För det är det! Det är en stor investering (med våra mått i alla fall) och det blir är en annan sorts produktion som ska samsas med vår vanliga drift. En utmaning med andra ord. Men vad vore livet utan sådana?