Jag kan nästan inte fatta att det är sista veckan i november. Det är så mycket man vill få klart och tiden bara springer iväg. 

Som tur är har vi ganska milt väder. I morse snöade det lite och tillvaron såg ut som ett enda stort julkort. Fint på sitt sätt men det får gärna vara barmark ett tag till tycker jag. Frampå dagen klarnade det upp igen och temperaturen låg kring nollstrecket. Jag tvättade Greger Bengtsson, plogen, och det var ett minst sagt skitigt jobb. Skönt att få bort den från att- göra-listan.

Tänk när man inte hade hetvattentvätt… Då hade det här nog inte gått. Fastfrusen lera precis överallt men nu är den fin igen. Och undanställd för vintern. Det är en lättnad att vi hann plöja nästan allt vi hade tänkt trots att vi har haft mycket traktorbekymmer i år. Det är surt att behöva leja mycket när man har egna redskap som funkar bra.

Greger Bengtsson = Grégiore Besson. Fransk plog. Bra grej.

Nu på kvällskvisten tränar jag på att vara normal. Ja, jag vet, det är väl ett så kallat mission impossible men trägen vinner har jag hört.
Vi är dåliga på det här med vanligt familjeliv här hemma och jag vill förbättra det. Det blir lätt jobb på knasiga tider, dåliga rutiner, kaos och en massa stök. Helt självförvållat förstås och frukten av dålig planering. Men det är ändå ett faktum. Att det kunde funka bättre. Nu har vi i alla fall ätit en ordentlig middag på vanlig middagstid och om en stund ska jag hjälpa barnen med läxorna. Bääm! Vad bra det går för mig!

-Kom in och ät! Skinkan är lagom fet och morgondagens kyckling är redan färdiglagad och inplastad!

Skojar bara, mitt mål är inte att bli en hemmafru från femtiotalet men håll med om att hon ser ut att ha koll på läget. Inga kalvtäcken i hennes tvättmaskin inte! Och inga oljiga handskar på hallgolvet!