Det bästa botemedlet mot ångest och oro är att göra något. Alltså verkligen GÖRA något. Handgripligen. 

Därför har jag bytt ut bäddarna i ladugården idag, gjort rent småboxarna, flyttat om lite bland djuren och ställt ut tre kalvar i igloon. För att jag är orolig.

Det går RS-virus här i trakten och våra kalvar visar tecken på att de inte mår riktigt bra just nu. Det har kommit smygande nu i helgen och det märks direkt när det inte är som det ska i ladugården. Jag känner bara ”Nej, jag vill inte det här!”. För jag vet hur jävligt det kan bli.

Vi fick in RS-virus för tre år sedan, eller BRSV (bovint respiratoriskt syncytialt virus) som det heter när det gäller nötboskap, och det var ett rent helvete. Det kändes som att gå igenom ett krig och vi förlorade flera djur. Sorgligt och jobbigt på så många sätt. Därför får man kalla kårar direkt när det pratas om sådant och särskilt när man märker att något är på gång bland djuren. 

Så vad gör man? Jo, man varnar andra bönder i närområdet för att minimera risken för spridning. Man öser ur sig sin oro till några av sina närmaste. Man ringer veterinären och talar om vad som händer och ser till att man har samma inställning och plan när det gäller behandling och omvårdnad. Sedan ser man till att GÖRA något. Gärna så man blir lite svettig. Jag satsade på att skapa extra mysigt och rent kring kalvarna. Ut med gammal halm och in med ny. Jag tunnade ut lite i grupperna bland de minsta och sorterade om så de krassligaste fick vara själva i ensamboxar. För att de skulle få lugn och ro och inte smitta andra så lätt. Jag kollade feber och behandlade de som behövde och nu ikväll tyckte jag att flera såg lite piggare ut. Det är skönt att veta att man i alla fall gör det man kan.

När man har gjort några åtgärder och det känns lite bättre kan man lättare lyfta blicken och se det som är bra. De friska djuren och de som är så pigga att de till och med rymmer ut i snön en sväng och ser kaxiga ut med hakan upp när de ska fångas in.

Please håll tummarna för att det ska gå bra!