Förra veckan var jag och de yngsta barnen på blixtvisit i huvudstaden. Vi åkte ner efter konfirmationsfirandet på söndagen och var framme sent på kvällen. Morgonen efter var det dags för möte. Och inte vilket möte som helst utan ett Afrika-möte. Hos WeEffect. 

Jag berättar för i stort sett alla jag träffar att jag ska åka till Afrika i augusti. ”Mmm.. det här var en god gryta, vet du om att jag ska till Afrika förresten?” Eller: ”På tal om räntorna, har jag sagt att jag ska till Zambia om två månader?”. Ungefär så. Ändå känns det väldigt overkligt. Särskilt eftersom det inte är en semester utan en resa som syftar till att öka medvetenheten om WeEffects arbete för att utrota fattigdomen.

Jag kommer att få se en helt annan del av världen under den här veckan. Långt ifrån allt Instagramskryt, alla överfyllda läppar, all veganpropaganda, alla realityserier och all annan ytlighet och dumhet vi möter dagligen i vår bortskämda tillvaro. Jag har ingen aning om hur det kommer att vara, hur det kommer att landa i mig och hur mycket man tar in på bara en vecka, men jag ser fram emot det. Mycket.

Lite verkligare blev det i alla fall under det här mötet. Jag fick massor av bra information och så fick jag träffa de andra som ska med på resan. Jag tror det kommer bli hur bra som helst.

Här är en bild som Lovisa tog på oss som ska åka. Ett trevligt gäng!

Lite grynigt och jag har inte ens ett ansikte, men man fattar ju ändå. 

Efter mötet gick vi på Gröna Lund jag och barnen. Det var jättekul. Jag vet inte vad de tyckte var mest spännande faktiskt, själva nöjesfältet eller storstadens kollektivtrafik på vägen dit och tillbaka. Vi åkte både tunnelbana och spårvagn så det var ett äventyr det med.

Tåget hem var försenat men det gjorde ingenting. Då hann vi äta middag också. På en uteservering. Det kändes som en riktig semester och det slog mig igen vilket lyxigt liv man lever. Kontrasterna liksom. Först få lite inblick i fattigdom och svårigheter i en annan del av världen och sedan kunna ta med sina barn på nöjen, frossa i god mat och umgås med dem utan att behöva ägna en tanke på att få hem ved eller vatten. Eller oroa sig för saker som obefintlig sjukvård. Viktigt att tänka på ibland tror jag. Att bli lite bättre på att njuta av, och uppskatta det man har.