Hur många var dräktiga?

8 oktober, 2019

Inte en enda bild från dagens dräktighetsundersökningar. Typiskt, hur kunde vi missa det? Tänk vad många som kanske hade velat se en trevlig, rätt liten veterinär med plasthandske ända upp på axeln täckt i koskit?! 

Det här med att ha dikor bjuder ständigt på nya erfarenheter. Idag slogs jag än en gång av att det blir roligare och roligare med de här damerna. Inte så att jag skrattar ihjäl mig när de krånglar och inte vill samarbeta och inte så att jag vill jobba med enbart kor och inga tjurar. Men det är kul. Dels lär man känna dem på ett djupare sätt och bygger relationer med dem. Dels får man lära sig nya saker, arbeta med moment som aldrig har varit aktuella förut.

Idag var det dräktighetsundersökningar på schemat. Hur hade tjurarna skött sig i år? Hur många kor skulle vara dräktiga och vilka skulle vara tomma?

Till vår glädje hade de allra flesta en kalv i magen. Många var rätt långt gångna så de hade nog tagit chansen så fort tjurarna släpptes ut. Två tjurar i varje beteshage med ca 20 kor att ta hand om verkar ha funkat bra hos oss. Lyxigt att ha egna tjurar på gården och kunna släppa ut flera som säkerhet.


Uppenbarligen gjorde de mer än att bara ligga i gräset och klia sig bakom öronen, pojkarna. Bra där!

Vår veterinär kände både för hand och använde ultraljud. Tack vare det senare fick vi veta könet på några kalvar. Fjällkon Giklan till exempel, hon ska med största sannolikhet få en kviga, precis som i år.

Att dräktighetsundersöka är bra för både planeringen och produktionsekonomin. Förra året var flera kor tomma det fick vi inte veta förrän när kalvsäsongen gick mot sitt slut. Det blir ju rätt uppenbart till slut när det aldrig kommer någon kalv ur dem.
Om man dräktighetsundersöker behöver man inte vänta och undra. Man vet när det är dags och kan gruppera och förbereda. Man kan även ta beslutet att inte ha kvar kor som är tomma. Vi kommer att slakta de som inte har kalv. Dels ska vi minska besättningen med några djur och dels är det viktigt för produktionen att det kommer en avkomma till våren. Annars har vi hållit en ko med mat en hel vinter utan att hon bidrar till driften.

Vissa kor känner man såklart lite extra för och då är det tråkigt om de inte är dräktiga. Man kan ju behålla dem ändå om man vill och har råd, eller om de har en viktig roll i flocken, men det är trots allt en fråga om att få kalkylen att gå ihop.

Så till resultatet:

43 av 48 var dräktiga. De flesta i gruppen är kor, några enstaka är kvigor. Jag blev glad över resultatet och det är bättre än förra året. Är det bra? Eller rätt normalt kanske? Vad säger ni som är mer erfarna? Lämna gärna en kommentar!

 

Vad glad man kan bli av grus
Det gick ju bra det här